#69: Vattenrall

En av Sveriges kaxigaste fågelarter, vattenrall Rallus aquaticus. De bor endast 800 m (fågelvägen) från Näckrosens tunnelbanestation. Den är nära närgränsen på 500:at + 1,4x telekonverter, f/5,6, 1/80 s, ISO 1600.

Det känns som att ett inlägg om vattenrall skriver sig själv. Tack vare en märklig sjö som bara ligger 6 kilometer ifrån centralaste Stockholm, T-centralen, är det lätt att bli stormförtjust i vattenrall. Vid Råstasjöns nordsida har det nämligen de senaste åtta åren hållit hus två, ibland tre, i princip handtama vattenrallar. De gillar leverpastej, men är det riktigt svinkallt accepterar de till och med brödbitar. De har en ovana att ofta komma innanför närgränsen på objektiven.

Det här är något unikt. Jag tror inte det finns någon annan plats i världen som kan mäta sig med Råstasjön när det gäller att visa upp vattenrallar. Nu vill tyvärr de styrande i Solna dränera sumpskogen och bygga bort naturen på nordöstra sidan av Råstasjön. Men det är en annan historia man gärna kan läsa om på Rädda Råstasjön-nätverkets hemsida (eller t ex här och här).

Dagens fråga får då bli: Hur ovanligt är det här med att se vattenrallar? Exakta svar är svåra, men det är lätt att hävda att det är mycket svårt att se vattenrallar. Under flera fältsäsonger i Tåkern, Östergötlands berömda fågelsjö, som hyser norra Europas största vassområde hörde jag vattenrallar dagligen, men jag har aldrig sett vattenrall i Tåkern. Jag vet flera norska naturfotografer som flygit till Stockholm, övernattat på hotell, och spenderat alla dygnets ljusa timmar vid norra Råstasjöns sumpskog. Bara för vattenrallarnas skull. Samma sak som att svenskar flyger till Andenes och tittar på späckhuggare. Ekoturismen vid Råstasjön är kanske i lite mindre skala, men ändå, det blir ju rent logiskt samma sak, byta land, flyga, bo på hotell, för ett djurs skull.

Vattenrallar är roliga bekantskaper, de har rätt mycket dinosaurie i sig. Tänk att du sätter en lång näbb på ettriga Compsognathus, de små theropoderna som käkade upp Peter Stormare i Jurassic Park II. Det är en ganska liten fågel, men ändå så pass stor och cool att den kan ta det lite lugnt i livet. De har inte den där bytesdjurshetsen i sig. Men, precis som compsognathus-ödlorna kan de blixtra till för trots att de gärna probar marken med sin smala näbb på jakt efter små nattsländelarver kan de, om tillfälle ges, sluka hela fåglar. Jag kan tänka mig att rörsångarpappor och skäggmesmammor tycker lika illa om vattenrallar somthomsongaseller ogillar geparder.

Dessutom låter de precis så som man tror att en stucken gris låter.

Att man en vinterdag kan ta tunnelbanan/cykeln/bilen en kort liten stund från hela Stockholmsområdet och vara nästan helt säker på att man får njuta av vattenrallar är sensationellt. Jag hoppas man kan göra det i framtiden också. Ingen djurtopplista är komplett utan vattenrall, plats #69 är din!