#68: Brunbjörn

Björn

En liten björn i Hälsingland. Fotograferad från gömsle.

Tänk att det går omkring björnar i skogen; det tycker jag är djupt fascinerande. Nästan andäktigt. Men vi lämnar flummet och naturromantiken, den funkar inte alltid så bra i texter, tycker jag. Låt oss istället tänka på att björnar kan illustrera intressanta saker, både om rovdjur och om människor.

Vi börjar med björnarna själva. Bilden ovan är tagen från Filip Hedbergs gömsle utanför Edsbyn. Jag gick in i Filips gömsle fredagen den 31 augusti, 2012. Det är några få kvadratmeter stort med viktiga beståndsdelar som gluggar för objektiv och en kemtoa i ena hörnet. Funktionellt och enkelt. Jag såg ingen björn på fredagen. Sov några timmar på natten och vaknade en och en halv timme före soluppgången på lördagen. Hela lördagen gick utan någon björn. Jag såg en sparvhök den dagen, tog 10 bilder. En av de 10 bilderna var på en trädstam. Sov några få timmar till söndagen. Var vaken några timmar och så, den andra september 2012, klockan två minuter i sex på söndagmorgon hörde jag något i skogen. Kroppen stelnar och förväntan exploderar. När jag spanar ut i skogen ser jag en stor brun kluns komma, försiktigt mot öppningen i skogen där gömslet står. Det är första gången i mitt liv jag ser en vild björn. Jag tar en bild. Ett par minuter går och björnen kommer närmare. Då tar jag bilden ovan och några till. Jag märker att hon reagerar på slutaren så jag slutar att ta fler bilder. Då springer den iväg, kanske 80 meter och försvinner bakom björkris. Fan fan fan! tänker jag så klart. Tre minuter senare lunkar den tillbaka, reser sig och gnuggar ryggen på en tall, doftmarkerar, för att sedan försvinna för gott. Söndag går, och måndagmorgon likaså. Klockan nio på måndagmorgon kliver jag ur gömslet och åker hem.

Det här stora rovdjuret som inte har några andra fiender i hela skogen än människor med vapen spenderar alltså ett fåtal minuter vid gömslet och går inte ens fram till maten. Den reagerade kraftigt på klickanden från en mekanisk bit i en liten kamera. Den måste ha varit osäker och rädd. Detta massiva rovdjur. Största rovdjuret i skogen rädd för kameraklick. Fascinerande. Vilda djur som inte stöter på människor på en regelbunden basis (jämför med gårdagens urbana vattenrall) har nästan alltid en inneboende skepsis och skygghet gentemot människor. Men att skogens största rovdjur uppvisar en sådan försiktighet, ja, uppenbar rädsla, är på något sätt överraskande. Någon slags kombination av inlärning och jakt. Ett naturens exempel på bristande självinsikt, eller alternativt ett naturens exempel på mycket väl fungerande försiktighet.

Då kommer vi till människoaspekten av björnar och något jag tycker är mycket intressant, människors tolerans. Den varierar något kopiöst. I Sverige finns c:a 3000 brunbjörnar, de är svåra att se. Mycket sällan. Tätheten björn i Sverige ligger på 0,006 brunbjörnar per km2. Kommer en björn in i ett samhälle skjuter vi den för att ingen ska komma till skada. En kollega kommer från delstaten New Jersey, precis bredvid New York, och han har berättat hur annorlunda björnkulturen är där. I den delstaten lever ungefär lika många björnar som i Sverige, ungefär 3000 björnar, fast svartbjörnar. Med tanke på att New Jersey är fjuttigt i jämförelse med Sverige blir tätheten där mycket högre, hela 0,13 svartbjörnar per km2, eller så kan man säga att New Jersey har en drygt 20 gånger tätare population än i Sverige. Det här är en stor skillnad. Det här gör att människor och björnar möts mycket oftare, till exempel är det viktigt att ha björnsäkra soptunnor.

Den mest häpnadsväckande skillnaden, tycker jag, är den i attityd i New Jersey mot den i Sverige. När en björn hamnar i ett för tätbebyggt område anstränger sig folk att, om möjligt, fånga in björnen och sedan förflytta den till ett område där man tycker den passar bättre. Detta låter kanske inte så konstigt, det här har vi gjort med vargar i Sverige. Men, det märkligaste med detta är vad man i New Jersey tycker utgör ett lämpligt område för att släppa en störande björn. Om till exempel en björn röjer runt vid Garden State Parkway i Aberdeen Township, och man lyckas fånga den, är en av de platser man anser vara okej för ett björnsläpp Holmdel Park några kilometer sydost. En park, marginellt större än Gamla Stan i Stockholm!

Människorna i Aberdeen Township är inte annorlunda än andra New Jersey-bor och det finns liknande platser som Holmdel Park där björnar frisläpps. I svenska termer skulle det vara som att man har problem med en björn som terroriser folk på Holmvägen i centrala Upplands Väsby och att man anser en bra lösning vara att fånga den och köra iväg den några kilometer västerut för att släppa ut den vid Kairobadet vid Mälarens strand.

Det är spännande med hur olika attityder existerar runt om i världen. Jag tror Sverige hör till de länder som har mycket låg toleransnivå och sällan accepterar att vilda djur gör intrång på vår privata sfär. Skrattmåsar som skriker, gäss som skitar ner och björnar som välter soptunnor. Bort ska de. Undrar om det kommer förändras, och i så fall åt vilket håll?

Jag tycker i alla fall att brunbjörn ska ha den sjävklara platsen #68 här på topplistan. Ett stort fluffigt däggdjur med öron man bara vill prova att känna på. Är de så mjuka som de ser ut? Stora mjuka däggdjur är inget man, tyvärr, är bortskämd med.

 

Advertisements

3 responses to “#68: Brunbjörn

  1. Pingback: #30: Ekorre | Bild & Naturhistoria·

  2. Pingback: Upplandsbjörnen skjuten idag | Bild & Naturhistoria·

  3. Pingback: Hur många björnar får plats i Gamla Stan? Apropå att Upplandsbjörnen sköts idag | Bild & Naturhistoria·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s