En Ahaetulla sp., som jag bevisligen inte säkert kan artbestämma. Kan du, mejla eller kommentera nedan, snälla! Bild från regnskogen på Perhentian Besar, nordöstra Malaysia. Här använde jag den lite märkliga kombinationen av 100-400L zoomen vid 400 mm tillsammans med en 1,4x telekonverter, f/8, 1/250 s, ISO 1600.
Jag passar på att kombinera min egen okunnighet och världens kunskapsbrist idag, för dagens art är en obestämd art. Trots att det är något så välkänt som ett ryggradsdjur, en orm! För jag vet inte hur jag ska göra, nästan alla Ahaetulla-ormar som är tydligt gröna artbestäms till Ahaetulla prasina, den gröna pisksnoken. Men, enligt den lilla handboken av Merel Cox med flera står det att man behöver kolla att analplåten verkligen är delad och att den faktiskt har över 195 bukplåtar för annars är det en Ahaetulla mycterizans. Eller finns inte ens den senare arten där jag fotograferade ormen ovan, på den stora av de två Perhentian-öarna, den som kallas Pulau Perhentian Besar (stora Perhentianön). Jag vet inte.
För trots att Perhentian är lättillgängligt och välfrekventerat av människor och turister är dess fauna så pass okänd att Lee Grismer och hans herpetologkollegor har där funnit ett stort antal nya arter de senaste åren. Från den här lilla ön, som fortfarande är inklädd i primärregnskog och har mjöligt vit sand på stränderna, har den gruppen hyfsat nyligen beskrivit fyra nya geckoarter, en ny skinkart* och ett nytt maskgroddjur. Tänk vad många arter vi utrotat utan att vi ens vet om det.
Jag tycker alltid det är svårt att finna ormar i regnskogar, så när jag väl hittade den här smala lilla tarmen i somras blev jag väldigt glad. Så glad att ytterligare en bild krävs för att göra den rättvisa.
Bild bara för att visa hur lång och smal den är, man tror inte det är möjligt. 560 mm som ovan, f/8, 1/320 s, ISO 1600.
Titta på bilden och tänk på att det här är ingen stor och maffig orm. Nej, det här är ett av de smalaste djur jag sett i hela mitt liv. Kroppen är knappa centimetern bred men så otroligt lång. Den här var inte riktigt en meter lång, men om jag inte minns helt fel så var den inte så otroligt mycket kortare heller. När de stillaliggande väntar på byten bland små gröna smala lianer är de mycket besvärliga och svårupptäckta. Den här upptäckte jag tack vare att jag gick mycket långsamt och märkte att en av lianerna jag höll på att gå in i rörde sig. Ibland har man tur!
Så nej, Ahaetulla, oavsett om du heter prasina eller mycterizans i efternamn är du lätt det ett så fint litet djur att du hamnar på plats #57 på den här listan.
Om du undrar vad sjuttsingen jag håller på med när jag listar djur kan du kolla läsa bakgrunden till det i det här inlägget.
*Edit: Det blir märkligt när man i efterhand inser vad märkligt man skriver. Skinkart kan verka vara ett konstigt ord, hur många arter skinka finns det? Men ordet skinkart är inte lika konstigt om man tänker på ödlor i familjen Scincidae, ödlor på svenska kallade skinkar med betonat k som i skolka.
Bild & Naturhistoria 