#56: Blåcoua

Blåcoua

Magi i fjäderdräkt; blåcoua minst 20 m upp i regnskogstaket på Masoalahalvön, Madagaskar, 1997. Några fotodetaljer blir det inte här, förutom att diafilmen var Fuji Sensia 100, och på den gamla EOS:en satt en 75-300 zoom.

Vissa djur har Det. Coua-fåglarna, ett släkte inom gökar som bara finns på Madagaskar har Det, och av dessa har blåcoua (Coua caerulea) Det mest av alla. Det var mycket länge sedan jag var på den här platsen, världens fjärde största ö, men två Coua-arter hänger med starkt i minnet. Den ena är jättecouan och den andra är blåcouan. Nu handlar det om blåcouan, för det är alltid speciellt med blå fåglar och blåcouan har så mycket blått att hälften vore nog. Apropå blå fåglar är det nog tur för den här listans skull att jag bara har skitbilder på sydostasiatiska blå flugsnappare av diverse arter, för annars skulle den här listan ha blivit, för andra vill säga, tråkigt full av blå små fulländade tropiska flugsnappare. Som en service till just dig som också gillar blå fåglar har jag skapat denna lilla sökning, klicka och njut: blå flugsnappare på google bildsök – klicka på mig.

Det här händer hela tiden, en art står i fokus och så börjar jag skriva om någon annan art. Men ska man skriva hundra inlägg, ett om dagen i hundra dagar, får man räkna med dippar, bristande skärpa och inlägg av lite fladdrigare art. Så varför inte köra en skön anekdot från just blåcouans gröna hemvist, Madagaskars finaste skogar. Jag hade förmånen att jobba där med en väldigt snäll amerikan som var mycket regnskogserfaren. Han hade redan då jobbat många år i framför allt Sydamerika, och även undervisat i kurser om tropisk ekologi en hel del. Han berättade om hur han en gång haft en fasligt gnällig student som envisades med att gnälla att den där djungeln de var i var synnerligen regnig. Till slut tröttnade han, alltså inte studenten utan min kollega, och utbrast spontant:

– It’s a rainforest, R A I N-forest, och så gick han därifrån.

På den regniga Masoalahalvön kan man träffa på blåcoua. Nu måste denna art hyllas lite, den är ju ändå en viktig kugge i denna topplista just djurhyllningen. Så, förutom dess extremt estetiskt tilltalande yttre är detta en charmig krabat. Alla regnskogar har sina studsare, ofta mellanstora fåglar, som rör sig på ett lite skönare sätt än andra. Ofta är de gökar. Alltid har de en lång stjärt. Ta malkohorna i Asien, de kan också studsa rätt bra. För att inte tala om en del näshornsfåglar som är riktiga proffsstudsare. Dessa studsare liksom studsar sig upp i träden på spänstiga ben utan att flaxa. Mellan studsarna kikar de efter mat. När de nått toppen, högt upp i skogstaket, lämnar de trädet gärna med ett par tre hopp först, studsandes iväg och flärper ut sina ofta trubbiga rätt korta vingar och glidflyger neråt till basen av ett annat träd. Så studsar de upp för det istället. Och så vidare.

Plats #56 går till den vackraste studsaren i världen, blåcouan, fågeln som har Det. Hoppas vi ses igen någon gång!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s