Juridisk kreativitet autoavslöjad?

Det är jättesvårt att få skjuta varg lagligt i Sverige. Vargen är skyddad enligt både svensk och europeisk lag. Skyddsjakt är en självklar jaktform som kan fås tillstånd för om en besvärlig varg hänger runt förskolor eller djurbesättningar. Men, vanlig jakt får man inte tillstånd till hur som helst för ett hotat stort däggdjur. Därför var det överraskande när Naturvårdsverket i år, den 30 januari 2013, beslutade att jakt var lagligt (beslutet). Men inte vilken jakt som helst, för det hade varit olagligt, utan just selektiv jakt som skulle göra vargstammen friskare.

Maria Ågrens försvar till beslutet: ”Vi tror att den här jakten på kort sikt är den enda åtgärden som kan minska inavelsgraden.”

Så här lät det på Sveriges radio (länk) den 31 januari när Maria Ågren berättar, att det är sjukt viktigt för vargarnas skull att det blir jakt eftersom:

”en selektiv och riktad jakt efter varg är den enda åtgärden som på kort sikt kan minska inavelsgraden. En minskad inavelsgrad skulle påtagligt främja den skandinaviska vargstammens genetiska status i ett längre perspektiv och därmed skapa förutsättningar för en gynnsam bevarandestatus för vargen.”

Har solen gått ner för Naturvårdsverkets varglogik? (Solnedgång över östra Indiska oceanen, Indonesien.)

Men, efter att jakten stoppats på grund av WWF:s, Naturskyddsföreningens och rovdjursföreningens överklagan undrar jag vad Naturvårdsverkets motiv till jakt egentligt var. Var det för att ”skapa förutsättningar för en gynnsam bevarandestatus för vargen”?

Oro för vargens inavel & ohälsa idag? ”är det ju en risk att det här ökar polariseringen mellan mycket starka åsikter som finns om vargens vara eller inte vara”

Idag hör man inte ett ord om oron inför vargstammens inavlade ohälsa. Maria Ågren, generaldirektör, alltså storchef, på Naturvårdsverket svarar så här när Sveriges radio ställer frågan ”Vad tycker du om stoppet?”:

– Jag har respekt för processen […]. Samtidigt så är det ju en risk att det här ökar polariseringen mellan mycket starka åsikter som finns om vargens vara eller inte vara i Sverige. Det är svåra frågor och vi behöver försöka lyssna på varandra och hitta en väg framåt där olika intressen kan mötas, men risken är att det går åt det motsatta hållet, att motsättningarna ökar istället.

– Det är olyckligt för det blir svårare att hitta en balans där vi både har en vargstam men ändå tar hänsyn till de som påverkas av varg i närheten, säger Maria Ågren.

Inte ett ord idag om oro inför vargars inavel. Slutsats? Det är svårt att få till laglig jakt på utrotningshotade djur. Kommer Förvaltningsrätten ta hänsyn till att det verkar vara konflikter i samhället istället för vargstammens väl och ve som låg bakom årets beslut till vargjakt?

Det första av flera tidigare inlägg i frågan.

Edit: Lade till en bild. Det blir lite finare då tycker jag.