De små stegens tyranni: ska Solna kommun utrota Råstasjöns värden?

Text redigerad 2014-12-04 (se nedan).

Jag skrev igår om att den takt arter utrotas i på jorden, just nu, gör att människan förstör jorden likt den asteroid som krockade med jorden för 65 miljoner år sedan så 75% av alla då levande arter dog ut (inklusive alla dinosaurier förutom fåglarna). En sak i denna tragik är intressant att fundera över. Vad är det för små händelser som sker i nuet som kanske verkar som små futtiga händelser, men egentligen kanske utgör en del av kärnan i det massutdöende människan just nu orsakar? Vad kan detta vara för små steg?*

Jag är med i en rörelse som heter Nätverket Rädda Råstasjön**. Den här texten är ingen nätverkstext, utan min privata. Men jag tror nätverket uppstod ur någon slags kollektiv desperation och känsla att nu får det för i h-e vara nog – Solnapolitikerna ska inte få förstöra Solnas närmaste och mest populära grönområde.

Sprosser

En näktergal sjunger in våren. En av flera sällsynta häckfåglar vid Råstasjön vars miljö redan har försvunnit lite grann på grund av de små stegens tyranni. 500 mm + 1,4x telekonverter, f/7,1, 1/320 s, ISO 1600 + stativ.

Dessa små steg och deras tyranni, som utan att ge sig till känna leder käpprätt mot utrotning, visar sig sällan så tydligt som vid Råstasjön. Några exempel. Solna kommun hugger ner några träd. De anlägger en väg utan tillstånd. Vägen får ett namn (kanske Nisses stig). Någon kanske har sagt att det måste vara en utrymningsväg från Friends arena, andra säger att det inte är sant. Låter man tiden gå har Nisses stig blivit en del av landskapet, en väg alla är vana vid, dess existens behöver inte längre motiveras och man har glömt bort att ifrågasätta den. Någon med gott minne skriver en sur insändare i lokaltidningen som ignoreras.

Ett annat exempel kan vara att en tillfällig dispens har givits för att upprätta en cementfabrik till byggnationerna i området. Tiden går och det är lätt att glömma bort att tillståndet för cementfabriken faktiskt bara var tillfälligt. En sådan tillfällig dispens betyder att marken ska återställas när tillståndet har gått ut. Men om tiden bara går kanske Solnaborna glömmer hur grönt och fint det var på den marken. Man vänjer sig vid cementfabrik och asfaltsväg. Törnsångarna och stenskvättorna som bodde där glöms också bort. Temporärt och ifrågasatt blir permanent och normalt. Det här är en viktig aspekt av de små stegens tyranni, att det tidigare otänkbara blir nutidens normalt.

Vår mänskliga hjärna vänjer sig helt sonika vid åsynen av rasisterna i TV, nej förlåt, jag menar att vi vänjer oss vid den vedervärdiga cementfabriken som ersatt den uppskattade, värdefulla och förvånansvärt rika naturen.

Nästa steg blir att då cementfabriken stått tillräckligt länge så att alla vant sig vid den, kan kommunen kanske föreslå att va bra, den här marken är redan förstörd (på fackspråk ianspråktagen), där kan vi bygga utan negativa miljökonsekvenser! Att familjer fikade på den f.d. ängen och att barn sov i barnvagnar bland ängsflorans pollen hör historien till. Att marken enligt lag ska återställas efter tillfälliga dispenser kan så lätt falla i glömska.

Nätverket Rädda Råstasjön (med stöd av hela 21 766 undertecknare på den här namninsamlingen) har kommit med ett förslag att sjön med intilliggande skog ska bli ett naturreservat. Det är idag en ofta negligerad kunskap att grönområden ger bättre folkhälsa och lyckligare människor. Glädjen var därför stor när jag för nästan två år sedan fick höra att även Solnapolitikerna tyckte det var en bra idé. Men men, de små små stegen lurar bakom hörnen. För politikerna som tyckte det var en bra idé verkade inte tycka så på riktigt? Tillgången på stadsnära natur kan bara säkras åt medborgarna på ett litet villkor, det måste byggas på platsen först.

”Vi ska inrätta naturreservat” sjöng de styrande Solnapolitikerna falskt under valturnen. Fast naturreservatet gällde bara den spillra av natur som skulle kunna finnas kvar efter att bygget slutförts, dräneringar utförts (det är en våtmark för bövelen), riskträd huggits ner (de träd med störst värden) och ny parkmark anlagts. Skogen som kan bli kvar har i naturvärdesinventeringen visat sig för liten för att utgöra levnadsutrymme för de mest skyddsvärda arterna som till exempel fladdermöss och mindre hackspett (fler detaljer i detta inlägg). Men, enligt de små stegens tyranni så kanske ännu lite längre tid mellan olika beslut och överklaganden gör att det till slut ändå kommer låta finfint att föreslå att den återstående spillran natur faktiskt kan få bli naturreservat.

Oljepalmsbolagen hugger ner skog på Borneo så orangutanger försvinner och snart kan alla orangutanger vara utraderade från jordens yta. I Solna vill man bygga bort ytterligare ett av sina sista mindre hackspettsrevir. Visst, dessa djur har lite olika status, orangutanger kommer med högre oomph-faktor och har prytt fler National Geographic-omslag än mindre hackspettar gjort. Men de små stegens tyranni gör ingen skillnad för deras försvinnande.

Orangutang

En orangutang i regnskogen i Tanjung Puting, södra Borneo.

Logiken är skrämmande och om byggplanerna går igenom och Solna kommun inrättar ett naturreservat i en förstörd miljö blir det en misslyckad naturvårdspolitik av episka mått. I korta drag: 1) Värdefull miljö finns, 2) den värdefulla miljön byggs bort, 3) ett naturreservat inrättas av det förstörda bredvid husen. Naturvård för vem? Jag frågar mig om vårt gemensamma minne är så pass kort att vi kommer gå på den politiska manövern.

Precis som att pungvargarna dog ut genom att de sista hundra individerna sköts,

e  n      e  f  t  e  r      e  n,

har grönytor försvunnit runt Råstasjön, en efter en. Hur länge ska det fortsätta? Vem är Solna kommun till för? Människorna som ska leva där och må bra? Eller är Solna kommun till för politikerna, som med små steg, några i taget, utövar sin naturförstörande tyranni tvärsemot deras egna invånares önskan, hälsa och lycka?

Rätt in i kaklet – det sjätte massutdöendet, här kommer vi! Och vi skiter i det.

*Vill du läsa något roligare rekommenderar jag xkcd.com

**Gilla nätverket Rädda Råstasjön på Facebook.

EDIT: Tog bort ingress som stal för mycket fokus (jämför med Godwins lag) från sakfrågan om den sorgliga situationen med de små stegens tyranni och Råstasjön. Tack Patrik för påpekande.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s