Vi dödar jordens mångfald, just nu. Och vargjakt.

Död näbbmus

Den här lilla näbbmusen fann jag på cykelvägen vid Frescati hage, Ekoparken den 18 juni 2014. Ettermyrorna jobbade hårt. 180 mm + 2x telekonverter, f/13, 1/60 s, ISO 1600.

Detta är en död näbbmus. Den lever inte längre. Alla organismer som dör ut har en sista individ som liksom den här näbbmusen har dött. Martha var den sista kända vandringsduvan. På filmen nedan ser du den sista pungvargen som levde.

Och den tredje juli 1844 såg några fiskare två garfåglar utanför ön Eldey, vid Island. Dessa människor bestämde sig för att slå ihjäl dem, och gjorde det.

Vandringsduvor, miljarder sådana, pungvargar och garfåglar jagades till utrotning. Och vad gäller biologisk mångfald är människans framfart på jorden på väg att bli ett misslyckande av episka mått. Det börjar lukta massutdöende.

Men, vad är ett massutdöende, rent vetenskapligt? Historiskt känner man till fem massutdöenden som kännetecknas av förluster på över 75% av alla då levande arter. Den mest dramatiska händelsen man känner till skedde i slutet av Perm, omkring 251 miljoner år sedan. Det här var en tid som kännetecknades av vulkanisk aktivitet och förhöjda halter av svavelväte och koldioxid. Det blev global uppvärmning. Hur många arter dog ut då? Svaret är en siffra bortom adjektivens räckvidd, för hela 96% av den tidens existerande arter hade sin sista individ, som liksom näbbmusen, Martha, pungvargen och garfåglarna dog. Men visst, allt hände utan inblandning från människan, hon skulle inte uppstå förrän 251 miljoner år senare. Det är svårt att ta till sig att 96% av alla jordens levande arter dör ut, försvinner för evigt.

I en översiktsartikel som kom för några år sedan ställde sig ett gäng forskare, med Anthony Barnosky i spetsen, frågan om vi idag är inne i ett sjätte misslyckande av episka mått. Dessa massutdöenden är ändå inte så vanliga.

Under jordens fyra miljarder år långa historia har hon varit värd för betydande biologisk mångfald de senaste 540 miljonerna åren. Under den här enorma mängden tid har massutdöenden skett c:a 443, 359, 251, 200 och 65 miljoner år sedan. Om man tänker sig att man hoppar in i en tidsmaskin och slumpar fram ett årtal är sannolikheten väldigt liten att man hamnar i ett massutdöende. Massutdöenden är inget man kan förvänta sig av ett normalt liv på jorden. Inte ens om man är långlivad som den sega Old Tjikko, en mångtusenårig gran som står i Dalarna.

När de räknade på hotade arter idag visar det sig att just nu har det inte dött tillräckligt många arter för att vår industrialiserade tidsepok ska klassas som ett massutdöende. Om man räknar hur många arter som dött de senaste 500 åren ser det lugnt ut, bara omkring en procent av alla däggdjur och relativt sett ser det likadant ut för fåglar, fiskar, groddjur och reptiler*.

Kan vi pusta ut? Njae, blir svaret på den frågan, för när det kommer till massutdöenden är det inte bara mängden som räknas, utdöenden är processer som tar tid. Man måste komma till artens Martha, till den där sista individen. Därför försökte de här forskarna beräkna i vilken takt arter har dött ut de senaste 500 åren. Med hjälp av dessa data på utdöenden och akut hotade arter blir slutsatsen dyster. Groddjursdata, däggdjursdata och fågeldata leder dem till slutsatsen att den takt vi utrotar djur i (av olika anledningar) leder till det sjätte massutdöendet. Vi är på väg, rätt in i kaklet. Men kanske kunde reptildatan ge oss lite hopp? Nej, tyvärr. Att den uppskattningen blir mindre dyster verkar orsakas av brist på information, vi vet för lite om dagens reptiler för att de ska kunna ge säkra gissningar (bara 1/5 av alla reptilarters hotstatus har tydligen utvärderats tillfredsställande nog).

Men inte bidrar vi till massutdöende idag? Näh. 4:37 in på videon ovan kan man se glädjen över ett lyckat skott. Klart det är spännande att försöka göra något under väldigt lång tid för att sedan lyckas. Jag är ingen jaktmotståndare, men jag tycker att nog har vi idag tillräcklig kunskap för att undvika att döda utrotningshotade djur. Tar inte nationer ansvar för sina arter kan land efter land stå där med sin egen Martha, sin egen sista pungvarg eller garfågel. Listan över utdöenden på wikipedia kommer fortsätta att växa, enligt forskarna i en takt som gör att vår, människans, tid på jorden kommer förutom många fantastiska saker också kännetecknas av att vi skapade det sjätte utdöendet. Jorden hade klarat sig i 65 miljoner år utan massutdöenden. Men sedan, utan att jorden hade, så att säga, geologisk otur, kom oturen i mer organisk form.

* ”Bara” en procent av dessa djurgrupper är inte så bara. 1% av de olika djurgrupperna innebär att de senaste 500 åren har enligt artikeln av Barnosky med flera c:a:

  • 100 fågelarter utrotats
  • 55 däggdjur utrotats
  • 90 reptiler utrotats
  • 62 groddjur utrotats

Personligen tycker jag vi kan bättre.

Referenser

Barnosky, A. D., Matzke, N., Tomiya, S., Wogan, G. O., Swartz, B., Quental, T. B., … & Ferrer, E. A. (2011). Has the Earth/’s sixth mass extinction already arrived?. Nature, 471(7336), 51-57.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s