Debatt om Nobelkommitténs syn på djurs tänkande

Råtta

Huvudpersonen bakom både Nobelpris och 100 år gammal viktig forskning om djurs inlärning. Just den här råttan hittade vägen väldigt väl kring fågelmatningen vid norra Råstasjön som är berömd för sina övervintrande vattenrallar. 500 mm, f/4, 1/640 s, ISO 3200.

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt om årets motivering bakom Nobelpriset i medicin. Anledningen är att Nobelkommitténs motivering bakom priset tar vissa saker för givet som det finns väldigt lite stöd för. Artikeln börjar så här:

Att Kloke Hans, den berömda hästen, inte kunde räkna utan att antalet gånger han stampade med hoven istället bestämdes av åskådarnas reaktioner, visar något viktigt. Man måste känna till ett djurs erfarenheter för att kunna veta vad som orsakat ett beteende eftersom samma beteende kan ha olika förklaringar.

Man kan stampa nio gånger i marken på grund av utförd huvudräkning – stampa kvoten av 63 delat med 7, eller på grund av något förändras – åskådarna ser efter det nionde stampet plötsligt förväntansfulla ut. Trots att denna insikt är mer än hundra år gammal är det vanligt än idag att läsa vetenskapliga artiklar där denna kunskap ignoreras. Därför påstås tyvärr ibland att kråkfåglar utmanar sjuåriga barns intelligens och att papegojor är lika smarta som barn i fyraårsåldern.

Har även Nobelkommittén missat ett sekel av beteendeforskning då de motiverar årets pris med uttalanden om råttors höga intelligens?

Läs vidare på Brännpunkt.

 

Advertisements

2 responses to “Debatt om Nobelkommitténs syn på djurs tänkande

  1. Du skriver i slutet på din artikel i SvD:

    ”Nobelpriset, världens mest prestigefulla vetenskapliga utmärkelse, bör vila på fastare motiveringar än årets, som går stick i stäv med grundläggande kunskap om djurs beteende och psykologi.”

    Det var vänligt sagt. Men eftersom jag inte är lika väluppfostrad som du, skulle jag vilja sätta fingret rakt på den ömma punkten: Nobelkommitténs klavertramp är inte enbart att deras prismotivering ”går stick i stäv med grundläggande kunskap om djurs beteende och psykologi.” Det värsta är att de uppvisar en brist på förmåga att tänka logiskt.

    Jag vet ytterst lite om djurs beteende och psykologi. Detta hindrar inte att jag utan större svårighet begriper vad du säger i artikeln. En brutalt kort sammanfattning är väl, att om en råtta uppträder som om den vore intelligent, så behöver detta inte nödvändigtvis betyda att den ÄR intelligent.

    Kloke Hans kan på sätt och vis anses ha haft förmågan att lösa matematiska problem. Han fick i uppgift att lösa ett problem, och leverera ett korrekt svar. Vilket han också gjorde. Alltså kan vi konstatera det obestridliga faktum, att Kloke Hans hade förmågan att leverera rätt svar på de matematiska uppgifter han blev förelagd. Men så enkla dragningar får en akademiledamot inte gå på. Man måste fråga sig HUR Kloke Hans löste uppgifterna. Och den tankegången är nog rätt välbekant för varje medelbegåvad matematiklärare. Åtminstone om han någon gång varit vakt på ett matematikprov.

    Det misstag som Nobelkommittén gör, är att tro att ”kunna ge korrekt svar” är detsamma som att ”kunna räkna”. Och jag anser att Nobelkommittén inte får göra sådana enkla vurpor.

    Hälsningar
    Basti

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s