Bildutmaning, dag 4: Överraskningarna

Fortsätter bildutmaningen från i onsdags med en serie bilder från havsfågelskådning i Glommen de dagar då stormen Simone drog in över Sverige 2013 (dag 2 här).

Havsfågelskådning är nog det tråkigaste roligaste som finns. Jag menar, även om det är ljuvligt att sitta en hel dag vid havet så händer det inte massor av saker hela tiden. Det blir en del väntan. Vissa vanliga arter är ständigt närvarande som de lokala gråtrutarna och förbiflygande storskarvar och ejdrar. Men det man vill är ju att hitta den där förbiflygande albatrossen. Det är klart att man inte hittar albatrossar hur som helst i Halland, men det är ändå det man vill. Eller en lira eller väldigt gärna en klykstjärtad stormsvala.

Vinden viner och fåglarna flyger oerhört snabbt förbi. Vissa flyger långt ut, andra nära och en del besvärliga typer flyger högt uppe och över en där man sitter. Det här gör att det är väldigt lätt att missa fåglar som svischar förbi under loppet av några sekunder medan man antingen tittar åt ett annat håll eller har tappat uppmärksamheten totalt och kanske fumlar med sina kalla fingrar mot sin varma hals. Eftersom jag satt ensam och kurade nere vid vattenkanten hörde jag inte heller vad skådarna uppe vid Glumstenen sade. Det här var en risk jag tog som tyvärr gjorde att den enda observerade klykstjärtade stormsvalan folk såg flyga förbi Glommen de dagarna flög mig obemärkt förbi. Bittert. Det var ju för klykorna jag åkte dit.

En annan fågel, och föremålet för dagens inlägg, hade också lätt kunnat passerat obemärkt förbi då den nästan flög över mig. Man försöker spana så intensivt man kan för att inte missa något och så händer det! Den här gången såg jag plötsligt något stort komma mot mig ganska högt uppe i luften. De långsamma vingslagen, de stora fötterna, spetsiga dolken till näbb och den där magiska lilla ljusa halsboan som sitter bakom den ljusa kinden skrek ut

s v a r t n ä b b a d   i s l o m.

Svartnäsa

En lite lustig siluett. Vad är bak och vad är fram? Lommar är roliga, fåglar där fotstorleken hjälper en med artbestämning. 500 mm + 1,4x telekonverter, f/5,6, 1/1600 s, ISO 1600.

Fort få in den i sökaren på kameran, klicka, njuta, klicka, njuta och så hade den passerat. Jag ställde mig upp och såg att även de som stod vid Glumstenen hade sett den. Det enda som återstod var att lite lojt njuta åt de enorma fötterna som långsamt blev mindre och mindre då den taktfast fortsatte söderut. En svala gör ingen sommar, men en svartnäbbad islom gör definitivt en oktoberdag i Halland.

Islommar är fantastiskt fina djur. Jag har tidigare skrivit en liten hyllande text om den svartnäbbade islommens syster art, den vitnäbbade islommen. En ruggig höstdag som denna passar det också bra med ett fågelklipp från youtube. Så vill du få en skönhetschock rekommenderar jag att du sätter på filmen nedan i HD, höjer volymen lite och sätter videon i fullskärmsläge. Islommar ftw.

PS. Vitnäsa hamnade på plats #52 i topplistan över de hundra bästa djuren.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s