#3: Granatpitta

Pitta!!!!!

Granatpitta, eller granatjuveltrast (Erythropitta granatina), vid Kuala Koh, Taman Negara, Malaysia. En underbar skog där även ett flertal jättepittor hördes, men de var tyvärr ohyggligt svårsedda. 400 mm, f/5,6, 1/10 s, ISO 400. Klicka på bilden så blir den större och inger mer djungelkänsla!

Granatpitta tillhör en av de mest mytomspunna fågelfamiljerna, vi kallar dem pittor, eller juveltrastar. Generellt skulkar de omkring på regnskogsgolvet och ser allmänt stjärtlösa ut samtidigt som de har fantastiska färger.

Jag kan ingenting om pittor förutom att det här är en småfågelfamilj som jag, liksom många skådare med mig, bara avgudar. Det är gott nog. Pittor är så mytomspunna och attraktiva att de fick en brittisk skådare att ta sig en rejäl paus i livet enkom för att han ville se alla pittor i världen. Alltså alla arter, inte alla individer.

Han heter Chris Gooddie, och enligt den här recensionen av hans bokThe Jewel Hunter, vilken just handlar om hur han sade upp sitt välbetalda jobb för att bara leta pittor, ska han en dag ha suttit på sitt kontor och kladdat på ett block:

Animals are the best things in the world

Sen ska han ha fortsatt att kladda:

Birds are the best animals
Pittas are the best birds
Gurney’s pitta is the best pitta

Lustigt nog tänkte jag läsa den här boken när jag först hörde talas om den. Men, som så mycket annat, föll boken i glömska tills nu när jag sitter och skriver det här. Jag tror det är en kul bok. Och Chris Gooddie har ju nästan rätt, på flera sätt. Jag har aldrig sett den exklusiva Guerny’s pitta (blåkronad pitta på svenska). Hade jag det hade den garanterat hamnat här på topp-tre. Men, livet är för kort för att göra skillnad på pittor och pittor.

Om du vill njuta mer av pittor funkar både en resa till Asien eller surfande på youtube. Den närmaste pittan att skåda för en svensk är den indiska pittan (Pitta brachyura), Det finns ett legendariskt dike i en skog i Goa dit skådare vallfärdas. Detta dike ska, enligt sägen, innehålla en mängd skådare, en indisk pitta samtidigt som det ligger stora mängder vita papperstussar med bruna spår på.

Pittor får människor att göra märkliga ting. I min iver att vid ett tillfälle få syn på jättepitta gick jag vilse inne i Taman Negara. Jag tyckte det var en god idé att följa Orang Asli-stigar (en folkgrupp som än idag lever inne i den skogen som jägar-samlare) för att undvika iglar, tills jag insåg att jag gått vilse. Jag förstod då att deras stigar går huller om buller. Det var inte så kul, den situationen resulterade i de höga nivåer av stresshormon.

Pittor pittor pittor. För mig blir det granatpitta på plats #3.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s