#4: Spökdjur

Tarsier

En magiskt obs, spökdjur som i skymningen kryper fram ur strypfikusen. I trädet ligger familjen och sover under dagen. 560 mm, f/8, 1 s, ISO 1600 med stativ i skymningen. Bilden från Tangkoko nationalpark, Sulawesi, juli, 2012.

Ett mytiskt litet djur, ett spökdjur (Tarsius tarsier), ett av de mest skruvade däggdjur jag sett i en av de bekvämaste djunglar jag gått i, Tangkoko i nordöstra hörnet av Sulawesi.

Tack vare en vän som jobbat i den här skogen med celebesmakakerna (som kom på plats #19) har vi lärt känna några av fältjobbarna och guiderna i den här skogen. En kväll då vi skulle gå till en av spökdjursfamiljerna de har koll på blev väldigt rolig. De driver något jag tycker är väldigt trevlig och lyckad ekoturism, guiderna har koll på några familjer spökdjur och koordinerar sina turer så att alla guider tar med turister till samma träd och på så sätt störs bara en familj åt gången. Samtidigt mutar guiderna regelbundet dessa exploaterade spökdjursfamiljer så alla verkar bli nöjda.

Den här spökdjursturismen leder däremot till en smått bisarr situation där det vissa kvällar skapas små folksamlingar i skymningen mitt i djungeln. Vissa håller sig för sig själva, andra börjar idka småprat och ytterligare några påbörjar ett utbyte av artighetsfraser. I takt med mörkrets ingång flockas människorna runt Trädet, cirkeln stramas åt. Trädet är oftast en ihålig strypfikus, där en spökdjursfamilj bor och spenderar dagarna sovandes. Vi turister står där otåligt och väntar på att spökdjuren ska vakna och visa upp sig innan de försvinner iväg från trädet, ut i skogen, för att leta efter sin favoritföda, tjocka och stora insekter. Jo, dessa spökdjur är något så ovanligt som specialiserade insektsätande primater.

Det roliga med just den här kvällen var att vi stod där och hängde med Samuel, han jobbar som guide i skogen, och snackade om ditten och datten. Stämningen var glad, och lite fjantig. Medan vi stod där närmade sig en mycket otålig holländska. Hon riktade sig enbart till Samuel och undrade var tusan spökdjuren höll hus. Hon frågade gravallvarligt när spökdjuren skulle visa sig och verkade vara orolig över att missa dem. Samuel tittade på holländskan och svarade på sitt snälla och milda sätt:

– De är nog nere på restaurangen just nu och tar en öl. De kommer nog snart.

Jag tyckte Samuel var rolig, men holländskan rörde inte en min. Hon stirrade vidare på Samuel. Efter en stund ställde hon samma fråga igen. Samuel svarade likadant, fortfarande snällt. Hon stod gravallvarligt kvar och ställde samma fråga ytterligare en gång. Vi hade redan innan hon ställde frågan den tredje gången börjat tycka att kvinnans reaktion var lite märklig. Hon vet väl att spökdjuren inte dricker öl på restauranger? Så när Samuel återigen, snällt och vänligt berättade att ”spökdjuren kommer snart, de ska bara dricka upp sin öl” och kvinnan inte gav något som helst tecken på att förstå Samuels skämt försökte vi informera henne, lite försynt:

– Han skämtar.

Hon verkade inte tycka att det var lämpligt att Samuel stod där och skämtade med henne. Hon surnade till och vände på klacken och gick demonstrativt till andra sidan av trädet. Jag måste erkänna att det var inte helt lätt att stänga inne allt skratt som byggts upp under den här bisarra dialogen.

När sedan spökdjuren kommer fram blir man lika häpen varje gång över dessa mini-primater. De är små, utan svanslängd mäter de inte mer än 15 centimeter. Kanske är det dags att dra fram det gamla, kanske slitna, ordet bedårande.

Plats #4 för dessa små varelser, det östliga spökdjuret.

 

Annonser

2 responses to “#4: Spökdjur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s