#10: Aelurillus v-insignitus

Hoppspindel

En mycket vacker spindel. Här sitter hon på en sten i sörmländska skogen. Mörkret kommer av att jag skuggar spindeln med hjälp av en diffusor och sedan bara använder blixtljus. MP-E 65 mm, f/14, 1/100 s, ISO 200 och blixt med diffusor som sagt.

Det här djuret är bäst, nästan. Aelurillus v-insignitus är ett lite långt och ankigt namn. Vissa kallar den vinkelhoppspindel på grund av hannens dubbla v:n i pannan. Personligen tycker jag Aelurillus funkar bra. En Aelurillus och flera Aelurillusar.

Varje vår är Aelurillus-spelet ett spektakel. Från början av april när de första varma dagarna kommer är naturen full av maffiga skådespel. Många styr kosan till myrarnas orrspel, andra gömmer sig i storskogen och kikar på tjäderspel eller så tar man sig till Hornborgasjön och njuter av trandansen. För mig har det råkat slumpa sig så att jag under den här årstiden istället brukar spendera lite tid på några ynka kvadratmeter torr och solbelyst mark i en sörmländsk skog där Aelurillusarna jagar, spelar och parar sig. Den 15 april i närheten av Morträsket på Värmdö såg jag min första spelande Aelurillus, och blev rätt förtjust.

Gif-animation

En spelande hanne. En hona sitter ett par centimeter bort från honom.

Varför ska en obetydlig liten spindel inta plats #10? Kort och gott för att det här djuret har allt.  Vi tar utseendet först. Alla hoppspindlar är extremt estetiska, de har stora ögon och en skön frisyr. Aelurillusarna har dessutom spektakulära beteenden, som hannarnas vinkande parningsspel som illustreras i animationen ovan och i bilden nedan:

Aelurillus

En bild från spelet 2011. En Aelurillus-hanne spelar för en hona som sitter i princip rakt under mitt objektiv. Är man lugn och stillsam bryr de sig inte vidare mycket om en. Canons 180 mm-makro vid f/10, 1/640 s, ISO 1600 den 22 april 2011.

En annan sak som är kul är att de är inte verkar kloka när de jagar. De äter gärna byten som är större än de själva. Många djur på den plats jag oftast fotar Aelurillusar på gillar att äta skinnbaggar, som myror, vargspindlar, och så klart Aelurillusarna.

Spindel med byte

Aelurillus-hona med skinnbagge som är större än honan själv. MP-E 65 mm, f/10, 1/125 s, ISO 100 med blixt och diffusor.

Framför allt honorna har på våren en aptit som är helt otrolig. I småkrypsvärlden är ofta honorna avsevärt större än hannarna, något som utvecklats under årmiljonernas lopp bland annat då honor som varit lite större har kunnat lägga flera ägg, så att individer som varit större blivit vanligare och vanligare i de kommande generationerna. Naturliga urvalet har gynnat storleksökning mer hos honor än hos hannar.

Aelurillus

Här har en Aelurillus-hona fått tag på en vargspindel. Man kan tro att hon börjar med att äta upp den mjuka bakkroppen. Men icke. Kolla nästa bild. MP-E 65 mm, f/16, 1/100 s, ISO 200 + blixt och diffusor.

En annan klassisk fördel med att utveckla en större storlek är att kunna ta större byten och också att försvara sig mot större rovdjur. Bilden nedan visar hur honan brutit upp spindelns huvud, eller dess cephalothorax, för att suga i sig det ”göttiga” där först.

Hona äter

Aelurillus-honan öppnade helt sonika vargspindelns huvud och sög i sig huvudinnehållet först. Samma tillfälle som ovan, vid årets Aelurillus-spel, den 19 april, 2014. Samma inställningar som i bilden ovan. Klicka på bilden så ser du den i större format och kan lättare se ingångshålet i vargspindelns huvud.

Aelurillusarna upphör heller aldrig att förvåna. Jag lyckade sno åt mig en död hästmyra av en stackmyra en gång förra året, den 10 maj, och tänkte att jag skulle se om jag kunde mata en Aelurillus, tänkte att det vore ju kul. Så jag försökte lägga hästmyran framför en glupsk hona, och efter ett par försök så gick hon lugnt fram och högg gaddarna i den döda myra, släpade den upp i en kotte och började äta. Efter en stund kom visserligen en annan stackmyra och stal tillbaka hästmyreliket.

Hästmyra i spindels mun

Här kröp Aelurillusen upp mellan fjällen på en tallkotte för att äta hästmyran den fick av mig. 65 mm, f/11, 1/80 s, ISO 640.

En annan gång blev jag också förvånad. Det var en dag med Aelurillus-spel för några år sedan då jag såg två honor krama om varandra. När jag kom närmare såg jag att det inte handlade om kärlek utan, japp, om mat. Kannibalism helt enkelt. Det är ju välkänt att hos vissa spindelarter kan en liten hanne löpa stor risk att bli uppäten av en glupsk hona under parningsspel, men det roliga med kannibalismen jag såg den här dagen var att det handlade inte om sex utan om rent och skärt frosseri då det var en hona som fångade en annan hona.

Kannibalism

Kannibalism hos Aelurillusarna. 180 mm, f/11, 1/500 s, ISO 1000. 23 april 2011 på samma sten som bilden högst upp.

Aelurillusarna är sköna kryp som är kul att följa. Serengeti och Ngorogorokratern, släng er i väggen. Vid Aelurillus-spelen är det också varmt och skönt då de gillar varma, torra och soliga platser i lä. Man slipper dessutom trängas med hundratals andra safari-jeepar. Istället kan man själv, i  lugn och ro, njuta av skådespelet. Dessutom är detta en mycket vanlig spindel så det är lätt att kombinera vårens Aelurillus-spel med annat, som till exempel vårgrillning.

Nästa års varma aprildagar blir det mer Aelurillus-action. Och idag börjar nedräkning av topp-tio. För Aelurillus är plats #10 är given.

Annonser

4 responses to “#10: Aelurillus v-insignitus

  1. På vår husknut sitter ett gäng laduhoppspindlar (Sitticus terebratus). I alla fall tror jag att det är sådana.
    Onekligen riktigt skojiga att bara sitta och spana på. Hanarna har kanske inte lika spektakulär kurtis-show men småviftar i alla fall febrilt samtidigt som de går med sidan före i halvcirklar runt honan.
    Egentligen är väl beteendet inte så unikt men allt dessa spindlar tar sig för blir ju 20 ggr bättre tack vare den där uppsynen de har.

    • Hallå!

      Jo, jag håller helt med om att det hela blir så lätt att tycka om på grund av deras uppsyn. Det är rätt orättvist hur beroende man är av uppsyn. En bild på havsörn kommer 9 av 10 gånger verka ”bättre” än en bild på gråsparv. Det är nog något liknande med hoppspindlar relativt andra spindlar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s