#15: Stormfågel

Stormfågel

En stormfågel cruisar längs med häckningsklippan, där gulliga och skotska staden St. Andrews störtar ner i Atlanten. 700 mm, f/5,6, 1/1600 s, ISO 800.

Idag när det är EU-val känns det passande med stormfågel, då jag tycker stormfåglar är en av Europas bästa fåglar alla kategorier. Sverige är ett mycket fattigt land vad gäller just stormfåglar och deras släktingar inom familjen Procellariidae. Men detta är en magisk familj som innehåller förutom stormfåglar och jättestormfåglar även petreller och liror. Gräddan av fågelvärlden, h a v s f å g l a r!

Även om stormfågel inte häckar i Sverige är det hyfsat lätt att se dem här, om man anstränger sig lite. Det är  framför allt möjligt när det blåser västliga vindar (starka) som förra hösten i slutet av oktober när stormen Simone slog till, och om man då befinner sig längs med västkusten på en udde eller någon ö. Det är så klar trist att bo i Sverige ur ett havsfågelperspektiv. Lite som att vara baseballfantast,  bo i Stockholm utan TV, men känna några familjer i Bohuslän och Halland som helt slumpmässigt, några dagar då under septermber och oktober bjuder hem dig, och sedan hoppas att de råkar slå på en TV-kanal som visar just baseball.

Glommen och hav

Solnedgång den 29 oktober förra hösten då det värsta av stormen Simone hade dragit förbi Glommen, Halland. 17 mm, f/16, 1,3 s, ISO 100.

Stormfåglar hör ihop med hav. Där bor de, sover och äter. I land vill bara stormfåglar gå när de ska häcka. Det kittlar när man tänker på hur problemfritt de navigerar över enorma vattenytor. Tack vare GPS-sändare har man idag många snygga observationer och exempel på hur häpnadsväckande liv flygande fåglar lever.

I den här studien hade man satt sändare på några stormfåglar under häckningen på Björnön, den där ön som ligger utslängd i Norra Ishavet söder om Spetsbergen. Ön syns som en liten vit prick i mitten på kartan ovan. En av de fyra fåglarna man följde verkade vara förtjust i att under häckningen födosöka längs med östra Varangers kust, i nordligaste Norge, ungefär där den röda kartnålen sitter. GPS-sändaren visade att vid två tillfällen flög den här stormfågeln nästan som på ett rakt streck fram och tillbaka mellan Björnön och östra Varanger; en sträcka på nästan 60 mil. Det går fort också, på flera timslånga partier under resans gång flög stormfågeln omkring 70 km/h.

Är man mitt ute på så stora hav ser man bara vatten, det är obruten horisont runt omkring. Hur långt perspektiv man har beror så klart på hur högt uppe i luften man är. En stormfågel som flyger 2 meter över havsytan ser inte längre bort än c:a fem kilometer bort, sen försvinner resten av jorden ur synhåll på grund av att jorden är rund. Perspektivet vidgas om den flyger 10 meter upp i luften då horisonten flyttas dubbelt så långt bort. Men jordens yta kröker sig så mycket att även om en stormfågel flyger 30 meter upp i luften ser den bara vattenytan inom en radie av två mil (nyfiken på att beräkna avstånd till horisonten så klicka här). Ska man flyga över stora hav räcker det inte med landmärken.

Då jag sett alldeles för få havsfåglar i mitt liv, som albatrosser, petreller, liror, stormsvalor är jag glad att jag i alla fall bott i en stad, St. Andrews, där stormfåglar under häckningsperioden var ett konstant inslag. För det är fina djur det, fina som plats #15.

Referenser

Weimerskirch, H., Chastel, O., Cherel, Y., Henden, J. A., & Tveraa, T. (2001). Nest attendance and foraging movements of northern fulmars rearing chicks at Bjørnøya Barents Sea. Polar Biology24(2), 83-88.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s