#24: Nötkråka

Nötkårka

Finaste kråkfågeln i Sverige? Lavskrika är nog den tyngsta konkurrenten, fast den är ännu mindre och fjuttigare. Nötkråka, februari, Lidingö. 700 mm, f/5,6, 1/500 s, ISO 1600.

Det är något allvarligt märkligt med nötkråkor, de ge ger ordet rutin en helt ny innebörd, alltså om man jämför med en människa. En nötkråka spenderade en stor del av sin vinter 2013-2014 på Lidingö. Den här nötkråkan hängde åtminstone tiden mellan den femte februari och den 19:e mars under en makedonisk tall på stranden vid Mölna. Den jobbade på kotte efter kotte, extraherade kottenöt efter kottenöt. Den var varken rädd för förbipasserande hundar eller människor. Människor med stora objektiv accepterades utan krusiduller och den fortsatte att göra sitt, i lugn och ro, dag ut och dag in. Vid sådana här tillfällen inser man att ett vilt djur kan ha ganska låga krav på sin tillvaro. En stor maffig makedonisk tall råkar stå på Lidingö, inplanterad av någon entusiast för många år sedan, den var full av mat. Det räckte länge. ”Alla” Stockholmsskådare njöt av nötkråkan. En dag åkte jag dit, stod själv en timme vid den exotiska tallen innan den lilla kråkan dök upp. Sen gjorde den sin grej en dag till. Det är verkligen roligt när man ligger ner på marken och ett djur struntar så fullständigt i en så att den hoppar in och ut ur objektivets närgräns utan att verka ens notera att man är där.

Nötkårka

Som den jobbade för att få ut de pinjenötliknande makedoniska tall-fröna. Bank bank bank, bända bända bända, hack hack hack. Hårt jobb. Mölna, Lidingö, februari 2014. 700 mm, f/5,6, 1/320 s, ISO 1600.

Nötkråkor har länge varit en riktig favorit, framför allt sedan vi ringmärkte horder av dem när de flyttade förbi Falsterbo hösten 1995. Det var en helt otrolig höst, under en period fladdrade det nötkråkor överallt, invasion på fackspråk. Som den 30 september 1995 rapporterades det att 100 nötkråkor flög förbi Kolabacken i Falsterbo. Hundra. Hur många dagar i livet avrundar man antalet nötkråkor till ett hundratal? Går man i en normal svensk skog känner man sig lycklig och priviligierad om man hör en individs hesa kraxande. ”Nötkråka! Shit, hörde du?”

Jag tittar på en nötkråka varje dag, en hona. Det är för att jag en dag hittade en trafikdödad nötkråka under den där hösten 1995. Den var forfarande mjuk och varm när jag fann den. Det var en sådan intensiv nötkråkehöst, så jag ville spara den, som ett fint minne från en fantastisk höst på ljuva Falsterbo fågelstation.

När jag lämnade Falsterbo den hösten lät jag stoppa upp nötkråkan och då jag skulle hämta upp den uppstoppade fågeln hos konservatorn berättade hon att det var en hona. ”Va!” utbrast jag, eller något i den stilen. För vi hade ju ringmärkt massor av nötkråkor på fågelstationen och då hade jag lärt mig att det är inte den enklaste saken att könsbestämma en nötkråka. Många arter har fågelhannar som ser ut som fågelhonor, eller tvärtom. Hur som helst, ibland kan man könsbestämma sådana fåglar på deras storlek. Som ugglor och rovfåglar då man med hjälp av mått kan se om den är över en viss längd, vilket gör att det är en hona, medan om den är mindre och fjuttigare är det en hanne. Hos andra arter, som lövsångare är det tvärtom. Hur som helst, i min iver över att veta något alls om att könsbestämning av nötkråkor i princip är omöjligt ställde jag mig frågande till konservatorns tvärsäkra ”Det var en hona.”-uttalande. Hon tyckte nog jag var lite korkad när hon berättade för mig att hon sett att den hade kvinnodelar inuti när hon öppnade den för att ta bort innanmätet. Och vips kände jag mig dum och nybakad igen…

Hur som helst, sedan dess har jag haft nötkråkan (den uppstoppade honan) i ett fönster eller i en bokhylla. Fina fina nötkråka, eller nötkårka som det stod en gång i en gammal fågelbok där Tyrkfelsnisse varit framme. Det räckte visst till plats #24.

Annonser

4 responses to “#24: Nötkråka

  1. Ännu ett fint inlägg om en underbar bekantskap. Tackar för det!
    Helt respektlöst och oblygt plockar jag härmed in länken till alla nötkråkeinläggen i min egen blogg – som en slags bekräftande kommentar alltså.
    http://utgangspunktnykarleby.blogspot.fi/search/label/Fåglar%20-%20Nötkråka
    Kan även tillägga att kajorna hos oss har försökt efterapa nötkråkorna vad kotthackandet anbelangar. Nötkråkorna öppnar cembratall-kottarna med stor effektivitet och fart. Kajorna var givetvis mycket sämre och verkade dessutom inte gilla att få den kletiga kådan på näbben. De slutade ganska snabbt i kottbranschen.
    Ännu en detalj: Vi har hund. Hundar bajsar. Ibland kan det ta sin tid innan vi har plockat bort hundbajset från vissa delar av trädgården. När det hade samlat sig i höstas och städningen tog vid, upptäcktes ett stort antal frön från cembratallarna under väldigt många av bajskorvarna. …Också ett ställe att gömma mat på.
    H. Robert

  2. Hallå,
    Och tack för din respektlösa länk! Kul att se nötkråkorna på din matning. De är sköna när de hänger runt som gigantiska mesar. Lustigt med frögömmandet under handbajset, men nötkråkorna kanske tyckte utgjorde bra platser som dessutom var nära maten?
    /Johan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s