#26: Richardsons muräna

Muränor vilar

Så här hittar man dem ofta, vilandes under ett litet musselskal eller runt en liten korallbumling. 50 mm, f/8, 1/60 s, ISO 400. Nusa Lembongan, Indonesien, så klart, sommaren 2010!

Det är det där med fiskar. Hade jag varit engelsman hade jag kunnat säga kärt barn har många namn och relaterat dagens art till namn som Richardson’s moray, little moray, reticulated moray, spotted-lip moray eller Y-lined moray. Nu är jag inte det, och då som svensk lider jag av en total avsaknad av svenska namn på detta djur. Låt oss därför, en gång för alla, döpa denna fisk till Richardsons muräna. Det passar med ett av de engelska namnen, det passar också med det vetenskapliga namnet Gymnothorax richardsonii, och det passar lite med en svensk  sportstjärna, Tony Rickardsson

Då kan vi börja. Richardsons muräna är en av de roligaste fiskar jag vet. På vissa platser vi har rest är den här lilla muränan så talrik att man nästan blir full i skratt. Går man och vänder på stenar och letar efter denna lilla fisk när det är lågvatten och sjögräsängen blottas bar finner man lätt över tio stycken på en kvarts letande. De blir inte mycket längre än en klassisk gammal skollinjal så de är lätta att fånga med en avhuggen petflaske-skål så man kan titta ordentligt på dem innan man släpper tillbaka dem ner i lågvattnet.

Muräna

Kul med långa och utstående näsborrar. Tur att de bor fuktigt så inga snorkråkor täpper igen rören. Lägg märke till variationen i teckningen på den här jämfört med de ljusa Richardsons muränorna ovan. 100 mm, f/14, 1/160 s, ISO 1600. Bilden från sommaren 2012.

Tack vare deras vanlighet och deras förkärlek för grunda bottnar är de här muränorna lätta att följa. Jag hade nu tänkt att skriva lite om deras fantastiska luktorgan då jag många gånger sett muränor jaga bland stenskravlet och utan att jag sett något speciellt så muränorna borrat ner huvudet i sanden för att komma upp med små byten. Kolla näsrören på muränan på bilden ovan, den måste ha ett luktsinne som heter duga.

Muräna med krabba i mun

En Richardsons muräna med byte, en pytteliten simmarkrabba, kanske dryga centimetern bred om man räknar med benen. Den här krabban grävde muränan upp efter att vad jag gissar ha hittat den med hjälp av luktsinnet. Oavsett vad Fishelson skriver om Gymnothorax-muränor. 100 mm, f/11, 1/400 s, ISO 1600. Som de två bilderna ovan är också den här bilden från den underbara lilla ön Nusa Lembongan, Indonesien, 2012..

Men som ni som läst några fiskinlägg här tidigare vet, så känner vi inte till så mycket om fiskar. I jämförelse med fåglar, fjärilar och däggdjur i alla fall. När jag skulle finna fram lite information om den lilla Richardsons muränan hittade jag i alla fall en artikel av Lev Fishelson (skönt namn på fiskforskare) som jämfört lite olika muränaarter, deras luktorgan och deras jaktmetoder. Tyvärr var just Richardsons muräna inte med i studien, men nära släktingar fick vara med. Till min besvikelse var en av slutsatserna av studien att just Gymnothorax-muränor, alltså muränor i samma släkte som Richardsons muräna, inte jagar vidare värst mycket med sin lukt.

Hur som helst, ingen skugga ska falla över fisknestorn Lev Fishelson (han dog, 90 år gammal förra året, läs lite om honom i denna pdf-fil), klart det finns variation inom släktet Gymnothorax och kanske är lukten viktigare för vissa Gymnothorax-arter än andra.

Oavsett, Richardsons muräna är en fantastisk liten fisk, kanske en av de fiskar jag letat efter och tittat mest på under resor i varma hav. Den är pytteliten, men har samma framfusighet och närvaro som en jättestor muräna. Det är rätt skönt att den är så liten och ofarlig. På samma sätt som att jag gärna skulle hänga mer leopardkatter i djungeln och följa efter dem på egen hand utan att vara rädd, medan en tiger är något jag helst bara ser på lite längre håll. Richardsons muräna, plats #26 blir det för dina 30 centimeter nättecknade fiskcharm.

Referenser

Fishelson, L. (1995). Comparative morphology and cytology of the olfactory organs in moray eels with remarks on their foraging behavior. The Anatomical Record243(4), 403-412.

Annonser

2 responses to “#26: Richardsons muräna

  1. De små muränor som du här förevisar, ser rätt gulliga ut. Men när muränor förevisas i naturfilmer på TV, är det undantagslöst den större typen, meterlånga bamsar, tjocka som en muskulös underarm, med en grym fysionomi som kan skrämma slag på de flesta, och med käkar som ser ut att kunna öppna konservburkar.

    Men dessa mördarmaskiner tycks ändå vara oväntat sympatiska, i alla fall när de umgås med undervattensfotografer. Muränorna förevisas som nyfikna och sociala, och lätta att bekanta sig med. Ofta visas hur den blötlagda programledaren handmatar en synbarligen fridsam bamse-muräna, som nyfiket kikar fram ur sin bostad.

    Man ska inte döma hunden efter håren, heter det ju.

  2. Absolut, du har helt rätt! Men jag tycker det där med stora tänder på stora djur är rätt läskigt på riktigt nära håll. Och man är så sjukt långsam nere i vattnet. Den här lilla muränan är en riktig liten fining.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s