#31: Madagaskarklätterhök

Polyboroides

Madagaskarklätterhök (Polyboroides radiatus) i djungeln på Masoalahalvön, Madagaskar, 1997. Sensia 100 tror jag på en gammal 75-300 mm-zoom.

Madagaskarklätterhök (Polyboroides radiatus) är en av de snyggaste rovfåglar jag sett i hela mitt liv. Det finns två arter i släktet Polyboroides, en klätterhök på afrikanska kontinenten och så den här som finns på Madagaskar. Klätterhökar är skruvade, eller det är kanske trevligare att säga udda, fåglar. Det knasigaste med dem är inte att den nakna huden runt ögat kan skifta ganska snabbt mellan rött och gult, beroende på humör. Nej, värst är deras märkliga fötter. Leden mellan foten och skenbenet är långt mycket mer flexibel än andra fåglars tibio-tarsus-led. Denna led kunna vridas från omkring 190° till 205°. Enligt Cooper som observerat både levande och döda fåglar kunde alltså foten böjas omkring 150° grader uppåt, som om du tänker dig att du böjer dina tår mot skenbenet, och c:a 40 grader nedåt i motsatt riktning.  

Klätterhök

Madagaskarklätterhök i regnskogstaket i skogen på Masoalahalvön, precis innan den nuvarande nationalparken instiftades. Lägg märke till alla smådjurs skräck, de långa och flexibla benen med sylvassa klor längs ut. Förmodligen Sensia 400-diafilm (Velviorna tog snabbt slut.).

Hur blir en led vridbar? Några år innan Cooper skrev sin artikel hade Burton också undersökt klätterhökar. Varken muskler eller ligament skiljde sig från andra vanliga rovfåglar, men däremot var leden extremt smal och slutsatsen dras att den extrema smalheten i leden måste vara egenskapen som möjliggör fotens flexibilitet.

Denna vridbara led gör dessa rovfåglar till smådjur i Afrikas mardröm. För smådjur som gömmer sig i hålor gör det för att vara säkra. Eller som för vävarefåglar vilka bygger bon med långa ingångstunnlar för att slippa barnarövande rovdjur. Klätterhökarna hittar mycket mat genom att stoppa in sina långa, läskiga och böjbara ben och fötter och gräva runt i håligheter eller i fågelbon. Risken är alltså överhängande om man är en liten gullig Ninox-uggleunge att helt plötsligt mörknar det vid boets ingångshål av att något stort landar utanför. Sedan kommer en stor fot, med långa tår och mycket vassa fångstklor och vispar runt i boets alla skrymslen. Foten kan verkligen treva runt i boets alla hörn tack vare den högst flexibla tibio-tarsus-leden (en film på en ung afrikans klätterhök som fotledes letar mat finns här på arkive.org). Jag tror många familjeidyller hos fågel- och däggdjursföräldrar krossats på grund av denna tjusiga och obevekliga rovfågel.

Grymt läckra. Och delar av många bra minnen och sköna historier. #31 är er, alla gulbenta madagaskarklätterhöksmonster.

Referenser

Burton, P. J. K. (1978). The intertarsal joint of the harrier-hawks Polyboroides spp. and the crane hawk Geranospiza caerulescensIbis120(2), 171-177.

Cooper, J. E. (1980). Additional observations on the intertarsal joint of the African harrier-hawk Polyboroides typusIbis,122(1), 94-98.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s