#37: Lappuggla

Lappuggla

Lappuggla vid Ekoln, 2012. Fulländad estetik? 700 mm, f/5,6, 1/1600 s, ISO 1600.

Lappuggla. Vilket djur. Det är så mycket fluff på en lappuggla. Och allt fluff är evinnerligt mjukt. Få saker med djur slår ringmärkning av just ugglor. Jag har aldrig haft förmånen att hålla i en lappuggla, men vem vet, en dag kanske?

En av de bästa delarna av uggleringmärkning är släppandet. Magin i ögonblicket när man släpper iväg den nyligen ringmärkta ugglan och man ser den slå hårt och snabbt med vingarna för att få lyftkraft och framåtfart, en rörelse som hos fåglar är starkt förknippad med ett vind-brus-aktigt flappande ljud. Men när ugglan flyger iväg hörs inte ett knyst. Ljudlöst drar den iväg. Bäst är det om det samtidigt är natt, så den tysta ugglan flyger iväg och slukas upp av mörkret.

Lappugglor är bland de fluffigaste ugglorna. Och det är så pass roligt att de är byggda av mest fluff att jag kände mig tvungen att också lägga in bilden nedan. Den föreställer på ett ungefär hur lite djur det är där inne bland fjädrarna. En ugglas skalle är patetiskt fjuttig i jämförelse med det ståtliga befjädrade huvudet. Likaså med kroppen. Och näbbarna är ofta rätt fula och långa om man lyfter lite på fjädrarna. Jag tvivlar starkt på att nakenugglor har någon kommersiell potential.

Fluff

Själva kroppen med kött och ben är inte större än det rosaaktiga området. Bild av FunkMonk (the file is licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license.)

Ugglor är bäst med fjädrarna på. Och kanske är lappuggla den bästa av dem alla. Tillräckligt bra för plats #37!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s