#40: Panterkameleont

Kameleont

En panterkameleont (Furcifer pardalis) klättrar omkring i djungeln på Masoalahalvön på nordöstra Madagaskar, 1997. Bilden tagen med en gammal 70-300 Sigma-zoom som jag fortfarande har kvar, men inte använt på över tolv år. Filmen tror jag var en Fuji Sensia 400, eller kanske en Velvia. Bissart att bilden är tagen 2014-1997=17 år sedan. Vad länge vi människor lever…

Oj oj oj, nytt tiotal, bara 40 djur kvar, och jag tycker det känns som att det bränner till här med plats nummer fyrtio. Få saker känns så exotiska som kameleonter. Men behöver det verkligen vara så? Det finns faktiskt vilda kameleonter så nära som i södra Spanien, nämligen arten vanlig kameleont (Chamaeleo chamaeleon). Svenskar gjorde under 2012 hela 1,9 miljoner resor till Spanien, kameleonternas förlovade land, enligt Vagabonds resebarometer. Så om dessa spanienresenärer spenderade sin tid letandes kameleonter kanske dessa reptiler i familjen Chamaeleonidae inte alls hade ansetts så exotiska. Mer som paella, pata negra och sangria.

Oavsett är kameleonter kul. Deras ögonfrihet, att röra ögonen oberoende av varandra är så klart kul och ovanligt, i alla fall om man tänker på ryggradsdjur ovan jord, då mängder av fiskar är precis lika visuellt vilda. Men det är kul att se en kameleonts ögon när man närmar sig en. Ena ögat kan stirra envetet rakt på en, medan det andra ögat verkar febrilt leta efter en väg ifrån en och vrida och vända sig i olika riktiningar i sin sockel. Deras färgändring är också kul. Deras gripsvans är kul, och snygg. Och sist, men inte tråkigast, deras gripfötter är fantastiska, med mjuka insidor och motställda tår så att deras händer ser ut som ett mellanting mellan en utomjordinghand och en fjällig människohand.

En märklig dag, när jag var där på Madagaskar, så gick jag över den lilla bäcken som vanligt. Men döm om min förvåning när en panterkameleont satt på en av klivstenarna mitt i själva bäcken! Jag hade aldrig riktigt tänkt på kameleonter som stora simmare. Jag tog av mig mina kängor och plaskade ner och tog några bilder.

Panterkameleont i bäcken

Med lite fantasi skulle man kunna tänka sig att här sitter den i bäcken som näcken och sjunger en trudelutt. Egentligen är dess öppna mun ett hot mot mig då den nog tycker att jag kom för nära. 80 kg människa ter sig nog mycket obehagligt för en hektotung kameleont. Samma som ovan, gammal 70-300 zoom och förmodligen en Fuji Sensia 400-diafilm.

När jag kom för nära gapade den till försvar och skakgick sedan ner från stenen, så där skakigt som kameleonter går även när de verkar ha lite bråttom. Sedan simmade den iväg, i den hyfsat strida bäcken, till andra sidan från forskningsstationen sett och klev upp på land, klättrade upp i ett träd och försvann in i kamouflaget. Sköna typer!

Kameleont simmar

Simmande kameleont minsann. En lite ovanlig syn. Ibland har man tur med vad man springer på! Samma kameragrejer som ovan.

Åh, panterkameleont, färgglad och grann och kameleontig, nu bränner det till här på plats #40, för den är din.

 

Advertisements

2 responses to “#40: Panterkameleont

  1. Det märks att mer än halva listan är avverkad. Spänningen stiger. Kameleonten är en klurig liten varelse, som fascinerar med sin färgbytarförmåga och sin praktiska vindögdhet. Det blir inte lätt för dig att få ihop 39 djur som är mer intressanta än detta trumpna lilla charmtroll.

    Apropå den första bildtexten: Du tycker att 17 år är lång tid. Det tycker inte jag, som levat i sju decennier. 1997, det var ju alldeles nyss. Vår fina Volvo V70 tycker vi är nästan ny, och den är av årsmodell 2001.

    Det där med livslängd har sin betydelse för människor som skaffar sig husdjur. Jag undrar hur den människa tänker, som skaffar sig en riktigt stor hund, till exempel en grand danois. Den kan ha en förväntad livslängd på 8 år. Dessa åtta år rullar snabbt iväg – och så får man med tunga steg vandra iväg till veterinären och ge sin livskamrat den sista sprutan. Och köper man en råtta, som lever i två år, då är det väl lika bra att börja sörja redan när man köper den.

    • Jo, det är roligt att ha avverkat mer än halva listan nu!

      Och ålder. Vi människor har i alla fall en märklig förmåga med vårt episodiska minne att verkligen samla på upplevelser. Vi gör mycket (ibland i alla fall!) och kan minnas mycket. Tänk en gråsparv, tror det finns nå’t danskt åldersrekord på c:a 22 år, som sitter på en och samma bonnagård, vinter, vår, sommar och höst. Den kan lära sig massor så klart och har förmodligen otrolig koll på det mesta som sker där, men samtidigt är det en fascinerande repetitiv tillvaro. Det finns inget som tyder på att de sitter och reflekterar över godtyckliga händelser. Men jag tror att de känner sig nog nöjda när de mätta sitter i solgasset vid ladugårdsväggen och nysandbadade fluffar upp fjädrarna och inväntar kväll och natt. Varje dag.

      Om en gråsparv skulle skaffa en råtta som husdjur skulle den nog därför inte börja sörja direkt vid inköpstillfället!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s