#47: Odontodactylus scyllarus

Räka med kraft

Kalla den vad du vill, men skulle det här djuret gå att kommunicera med skulle det nog kunna bidra till en sjudundrande fest. Bilden från 2011 och den magiska platsen Lembeh-sundet mellan Sulawesi och Lembeh, Indonesien. Vill också påpeka att bilden är lite städad från partiklar i vattnet.

Det här krypet är inte klokt, det är en evolutionär fest, ett djurets praktexemplar. Arten heter Odontodactylus scyllarus och tillhör den märkliga ordningen Stomatopoda; det är alltså en avlägsen släkting till de på kräftskivorna dignande kräftorna. Och ja, det sägs att dessa också är mycket goda att äta. Men för att parafrasera Bruce i filmen Hitta Nemo vill jag säga, stomatopoder är vänner, inte mat.

Jag har nu ganska taffligt undvikit att kalla denna Odontodactylus scyllarus vid svenskt förbaskat trivialnamn, alltså det där vanliga namnet vi använder istället för till exempel stomatopod. Anledningen är att jag sitter lite i en knipa då jag i ett tidigare blogginlägg refererat till dessa stomatopoder som boxarräkor, det är ju ett bra namn på dessa kryp. Men då stomatopoderna kallas mantis shrimp på engelska envisas till exempel NE.se att direktöversätta det engelska namnet på dessa djur och kalla dem bönsyrseräkor (mantis är engelska för bönsyrsa). Hm.

Låt oss faktagranska NE.se för att se hur tillförlitliga de kan vara. Slår man upp stomatopoda kan man läsa att denna ordning består av 350 arter, medan om man istället slår upp bönsyrseräka (ett mycket ankigt namn) kan man lära sig att ordningen består av 500 arter. Här kan man väl slänga in ett litet ”Meh!” och dra slutsatsen att NE.se inte är heller är perfekt.

Sådana där svenska namn på organismer, trivialnamn till skillnad från vetenskapliga namn, är ofta förvirrande. Här kommer några exempel på dumma artpar på svenska, norska och engelska. Wood sandpiper är grönbena och skogssnäppa heter, japp, green sandpiper. Som grädde på moset finns det även arter greenshank på engelska. Norge då. Jo, vår sjöorre råkar på norskt bokmål heta svartand, med norrmännen behagar kalla vår svärta för just sjøorre. Så, trots min boxarräka/bönsyrseräka-fadäs tidigare tröstar jag mig med att trivialnamn kan fylla en viss funktion, men att vetenskapliga namn är att föredra. Och tycker man vetenskapliga namn är snobberi och fjantigt kan man i alla fall kanske mötas halvvägs och vara överens om att trivialnamn åtminstone kan vara mycket förvirrande.

Låt oss nu gå över till det inlägget egentligen ska handla om, stomatopodernas fullständigt galna tillvaro. Jag har i mitt namnfadäsinlägg tidigare hyllat dessa stomatopoders slagkraftighet (boxarräka, nudge nudge!) då deras boxarhandskar är extremt hårda och samtidigt som de slår med dubbelsmällar eftersom de slår så snabbt att det bildas kavitationsbubblor. Nog om detta i det gamla inlägget, låt oss istället gå över till dessa djurs ögon.

Deras ögon sitter på stjälkar, de kan röras oberoende av varandra. Inget konstigt så här långt. Nej det flippade handlar om hur mycket färg dessa djur kan se. Vi tar några andra djur med lite enklare ögon för att få perspektiv. Dessutom ska jag försöka gå långsamt fram för nu är jag en bit utanför min egen comfort zone med intåget i synens värld. (Du får gärna höra av dig om du hittar fel, kommentara gärna nedan.)

Vi börjar med människor, det finns människor som verkligen bara ser färger i en dimension, alltså en monokromatisk syn. Hur kommer det sig? Jo, de flesta människor har tappar, de där syncellerna du läste om på biologin i grundskolan, som sitter i vårt öga och ger oss färgsyn, till skillnad från stavar som bara registrerar ljusets intensitet. Tapparna kan alltså förutom intensitet också registrera ljusets våglängd tack vare pigment som är känsliga för olika våglängder. Ljusets våglängd ger ljuset dess färg. En person som helt saknar dessa våglängdsbestämmande pigment ser alltså inte ett endaste dugg av färg, utan bara ljusets intensitet. Det här är mycket ovanligt hos människor, men det kallas monokromatisk syn (mono för en, kromatisk för färg).

Om ett djur har tappar med två olika pigment kan den göra skillnad på flera färger och därmed ha färgseende. Många myter existerar om att våra hjortdjur, som till exempel ståtliga älgar, är färgblinda, vilket är fel. För precis som min kompis Ulrika visade i en studie av dovhjortars färgseende (tillsammans med Björn och Björn) så kan de skilja på olika färger även när dessa har exakt samma ljusintensitet. Hjortdjur är exempel på dikromatiska djur.

De flesta människor, som tidigare nämnts, har alltså tre slags olika pigment, ett som mest suger upp (absorberar) det blå ljuset, ett som absorberar mest i grönt och ett i rött. För oss som har dessa tre pigment är världen en explosion av färger. Vi lyckliga människor är trikromatiska.

Nu börjar det bli lite spännande här. Eftersom fantasin brister och jag lider av den generellt mänskliga åkomman navelskåderi tycker jag alltid att det börjar bli lite märkligt när djur gör saker vi människor inte klarar av, som att salamandrar hittar i skogen med hjälp av magnetkarta. Eller som med syn, att vissa djur kan absorbera fyra olika våglängders ljus. Den stora hoppet här är att många djur kan se mycket kortare våglängder än vad vi kan, de kan ofta se så kallad ultraviolett, förutom att de också kan se blått, grönt och rött precis som vi gör. Att kunna absorbera fyra olika färger kan till exempel bin och fåglar. Hur världen ter sig för en blåmes vet jag inte, men förmodligen är en blåmeshanne på våren än mer tjusig för en blåmeshona (eller ett bi) än vad han är för oss ynkliga trikromater. Dessa djur kallas tetrakromatiska.

Hoppla, nu åter till stomatopoderna. För nu snackar vi om mottaglighet av färg som går så långt ifrån något vi kan föreställa oss att man inte vet var man ska ta vägen. Nu kommer vi också till en rykande färsk artikel i tidningen Science. Ett gäng från Taiwan, Australien och Kina studerade stomatopoders ögon och fann att dessa har, inte fem, inte sex, inte sju, nej de har herreminje receptorer som kan suga upp 12 (tolv!) olika våglängder av ljus. Det här är smått bisarrt och ingen vet vilka aspekter i deras korallmiljö som gör att de utvecklat den här färgseendeförmågan. Man kan också ställa sig frågan vad man vinner på att kunna absorbera ljus vid så många olika våglängder? Märkligt nog verkar de nämligen vara sämre än oss människor på att diskriminera mellan färger. Vad i hela friden dessa stomatopoder gör med sina ögon och hur de ser på omvärlden är fortfarande höljt i dunkel. Ska vi kalla denna syn dodekakromatisk?

Jag rekommenderar den hugade att läsa mer om ögonen på Teaching biology-bloggen då där även står lite om stomatopodögonforskningshistoria. (Är inte det svenska språket med sina möjligheter till sammansatta fantastisk!)

Stomatopoder är besynnerliga kryp. Hade de haft päls tror jag de hade varit vanliga husdjur. De är roliga att titta på, förmodligen mycket läraktiga, och de beter sig på ett sätt som vi är vana att se sorkar och möss smyga runt och fiffla omkring. För att återkomma till att dessa djur är slags evolutionär fest. De är något ännu bättre, de är en gåta. Jag hoppas någon klurig rackare i framtiden kan ge oss en bättre förklaring till hur de med sin syn upplever världen. Är korallreven allra vackrast om man är en stomatopod?

Kalla dessa djur vad du vill på svenska, men djuret Odontodactylus scyllarus intar en ohotad plats #47 på min lista. För de är fullständigt oemotståndliga.

 

Referenser

Birgersson, B., Alm, U., & Forkman, B. (2001). Colour vision in fallow deer: a behavioural study. Animal Behaviour61(2), 367-371.

Thoen, H. H., How, M. J., Chiou, T. H., & Marshall, J. (2014). A Different Form of Color Vision in Mantis Shrimp. Science343(6169), 411-413.

Edit: Lade till info i bildtext om att bilden är städad från elaka partiklar i vattnet.

Advertisements

One response to “#47: Odontodactylus scyllarus

  1. Pingback: Skön räka att hänga med | Bild & Naturhistoria·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s