#48: Jättehästmyra

Jättehästmyra

Så här tycker jag om att se jättehästmyror (Camponotus gigas), ensamt promenerande på regnskogsgolvet, lite flegmatiskt. 180 mm-makro med 1,4x telekonverter utan blixt, f/8, 1/200 s, och ISO 3200 i mörkret… Bilden tagen vid Kuala Koh, Taman Negara, Malaysia.

Dagens art passar av en slump in väl med att det idag är Jordens dag, eller Earth Day. Varför då? Jo, för att dessa jättehästmyror (Camponotus gigas) bor framför allt i tropiska skogsområden som förmodligen endast kommer existera som små spillror i framtiden. På många platser är dessa områden redan borta vilket gjort att till exempel en liten tiger dött ut på Bali och tiger har även utrotats på den närliggande ön Java. Vi är inte så bra på att ta hand om vår miljö. Apropå tigrar så skriver WWF på sin Rädda tigern-sida att vi på c:a hundra år har dödat tigrar så att deras population minskat från över 100.000 tigrar till ynka 3200 individer idag.

Vad är Jordens dag? Det är ett initiativ som handlar om att inspirera och engagera människor och sprida tankar och idéer om miljö och miljövänlighet. Jag tycker att historien bakom Jordens dag väl illustrerar hur svårt vi människor har att göra något åt miljöproblem. Idén bakom Jordens dag kommer från en amerikansk senator, Gaylord Nelson, redan för 45 år sedan. Han sägs ha varit inspirerad till en jordens dag efter det massiva oljeutsläppet i Kalifornien 1969 (kolla bildsöksresultat). När han såg vilken enorm kraft det låg bakom den tidens folkrörelse emot Vietnamkriget tänkte Gaylord att det vore fantastiskt om en liknande vital rörelse kunde mobiliseras för att hålla vatten och luften ren.

Allt det här går jättehästmyrorna förbi. Där de går i skogen reflekterar de inte över att människor idag, med FN i ryggen, vet att vår planet dag ut och dag in hamnar i sämre skick. Jorden mår sämre idag än igår, igår var det värre än 21 april för tio år sedan. Och allt är vårt fel. Och som Gaylord Nelson-historien visar, vi vet om det, sedan långt tillbaka.

Jättehästmyrorna marscherar ändå i regnskogen. Jättelika promenerar de lugnt omkring som små katter, självsäkra och hungriga. Jättehästmyran är en av världens största myror med två-centimeterlånga arbetare och soldater som nästan blir tre centimeter långa. Dessa enorma myror personifierar den tropiska skogen konstanta och ekvatoriella frihet från årstider. Martin Pfeiffer och Eduard Linsenmair studerade jättehästmyror på Borneo och ville ta reda på dessa myrors cyklicitet. Mellan 1991 och 1995 noterade de när jättemyrorna svärmade, alltså när drönare och drottningar lämnar bon och parningsflyger i små nätta svärmar om hundratals myror. Här visade det sig hur långt ifrån jättehästmyrornas vardag är ifrån den 365-dagarskalender vi är vana vid. Jättehästmyrorna svärmade med 188 dagars mellanrum, enligt oss då på helt olika tidpunkter under året.

Camponotus

Svenska hästmyror (Camponotus herculeanus svärmar i Ekoparken, Stockholm.

Jag blir lite avundsjuk på Martin och Eduard som upplevt jättehästmyror svärma. Vi har hästmyror i Sverige också, och med svenska mått mätt är dessa stora. Att se svärmande hästmyror är spännande, och att se svärmande jättehästmyror borde vara en riktigt höjdpunkt.

Så idag, på Jordens dag, önskar jag att en opinion svänger fram som gör att ren luft, rent vatten och artbevarande hamnar högt på agendan. Min personliga åsikt. För jag vill att arter som jättehästmyra på plats #48 ska få finnas kvar även i framtiden. Så, glad jordens dag! (Varför låter Jordens dag så mycket flummigare än Earth day?)

Annonser

One response to “#48: Jättehästmyra

  1. Pingback: #20: Jättemyrespindel | Bild & Naturhistoria·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s