#49: Grottsalangan

Grottsalangan

Den bokstavligen svischar omkring i mangrovet. Fångad här tack vare blixt. 400 mm, f/6,3, 1/200 s, ISO 100 och en 580 EXII blixt med en Better Beamer blixtförlängare. Bilden tagen i mangrovet på Nusa Lembongans norra kuststräcka, Indonesien.

Precis som att upplevd attityd hos djur är något som är lätt att gilla är självaste ”fenomenaspekten” av vissa arter svårslagen. Grottsalanganen (Collocalia linchi) är en sådan ”fenomen-art”. Kommer man till fina (och ibland fula!) platser i  Sydostasien kan man mötas galna svärmar av grottsalanganer, eller så klart ibland av någon annan salanganart. Dessa rörliga svärmars konstanta rörelse är lika njutbar som ett hav för en krog eller ett vattenfall för en fjällslutning, de skapar en skön atmosfär och hjälper en att sitta stilla länge och bara titta på och vara nöjd, precis där man är.

Grottis

Essensen (enligt mig vill säga) av grottsalang är en svärm likt denna. Ubud, Bali, 100 mm, f/5,6, 1/4000 s,  ISO 800.

Salanganer är små kluriga fåglar inom ordningen seglare (Apodiformes), de är små miniatyrtornseglare helt enkelt. Det här är också en grupp fåglar som lätt kan göra en tunnhårig. På vissa platser samlever många salangan-arter och att artbestämma pyttesmå seglare som svischar fram i hög fart  kan vara fruktansvärt frustrerande och otillfredsställande. De gör tvära svängar och kast mest hela tiden, gärna mot en ljus himmel.

Dagens lilla faktabit om salanganer är att släktingar till grottsalanger faktiskt använder sig av radar! De sällar sig därmed till en exklusiv skara djur som genom att utstöta ljud och lyssna efter de studsande ekona kan hitta saker och undvika att flyga in i dem i komplett mörker. Smidigt för salanganer som bor i mörka grottor och ska hitta in och ut utan att skada sig. Fladdermöss, oljefåglar och valar och delfiner är andra djur som utvecklade detta miljontals år innan vi satte radar på våra båtar och flygplatser.

Men, som Price och hans kollegor skriver i en artikel kan inte grottsalanganen ekolokalisera:

” Individuals of Collocalia linchi […] were also released into dark rooms to ensure that they could not echolocate. As in previous
studies of these latter species (Medway 1967, Fenton 1975), the birds produced no audible clicks during these trials and repeatedly flew into obstacles when deprived of visual cues.”

Men, ingen topplista utan en salangan, alla små besvärliga salanganer i allmänhet och grottsalangan i synnerhet, plats #49 är er.

Referenser

Jordan Price, J., P Johnson, K., & H Clayton, D. (2004). The evolution of echolocation in swiftlets. Journal of Avian Biology35(2), 135-143.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s