#61: Svartfenad revhaj

 

Revhaj

Ett yngel, om man kan säga så om en knappt meterstor fisk. Svartfenad revhaj på grunt vatten vid Ao Tanote, Koh Tao, Thailand, juli 2013. Märkligt nog är bilden tagen med 100 mm makro vid f/8, 1/1600 s, ISO 1600. Inte så lätt att byta objektiv under vattnet, men det gick ändå!

Hajar kittlar. Och på så ohyggligt många sätt är rädslan för hajar orättvis. Säger man haj tänker ofta människor på den där ynka procenten av alla hajarter som kan tänka sig att äta sig mätt på en människa som till exempel ramlat överbord ute på öppet hav. Men även de farliga arterna, som till exempel årfenshaj (Carcharhinus longimanus), har ett paradoxalt förhållande till människor och är allt som oftast helt ofarliga. Trots att årfenshajar i böcker beskrivs med den obehagliga kombinationen av ord som nyfiken, ihärdig och aggressiv flyger horder av dykare till Röda havet i november varje år enkom för att njuta av denna magnifika haj.

Dagens trend inom kognitionsvetenskapen, att beskriva djur som superkapabla och ofta människolika, är inte alltigenom dum. Ibland går det alldeles för långt som för ett par veckor sedan när forskare skrev om hur Nya Kaledonienkråkor utmanar 5-7-åringars intelligens. Dessa fåglar har mig veterligen svårt att tala, läsa och räkna vilket gör att jag inte alls ser något värde med att dra till med ”Our results indicate that New Caledonian crows possess a sophisticated, but incomplete, understanding of the causal properties of displacement, rivalling that of 5–7 year old children.”. Här tycker jag forskarna i sin iver gör fåglarna en björntjänst, för om någon annan visar att de inte alls är intelligenta som 5-7 åriga barn, ska vi kalla dessa fåglar korkade då?

Däremot blir det mer spännande, tycker jag, när man tar kål på tidigare existerande fördomar. Myter att hajar enkom är simpla och korkade mördarmaskiner är värda att sticka hål på. Så därför över till en annan dagsfärsk artikel som undersökte hur flexibla hajar egentligen är och hur de integrerar information från olika sinnen för att finna mat. Världen är verkligen full av möjligheter och information av alla slag. Bytesdjur luktar, rör sig, syns, och så vidare. Den här studien, av Gardiner med flera, var en mycket ambitiös studie där man blockerat tre arter hajars olika sinnen och sett hur det påverkar deras jaktbeteenden. Resultaten visar att hajarna kan klara sig, till viss mån, om man blockerar vissa sinnen. Men, djur är också ofta starkt specialiserade. Blockerar man en sköterskehajs lukt verkar de inte alls kunna klara av att finna mat. Så, av många resultatbäckar små drar författarna slutsatsen att hajarna så klart behöver de enstaka sinnena men kan, om man blockerar vissa sinnen kompensera för detta, och använda information från andra sinnen istället och även kombinera information från flera sinnen.

En mer personlig betraktelse om hajars personlighet handlar också om att mördarmaskinmyten bör stickas hål på. Jag tycker svartfenade revhajarna ofta ger ett väldigt nyfiket intryck. Jag blev hemskt nöjd i somras när jag lärde min att locka till mig dessa charmtroll och faktiskt lyckades få dem att simma runt mig. Ibland. Det gällde bara att lyckas väcka deras nyfikenhet, då kom de!  Tyvärr är de så snabba så att i lite grumligt vatten hinner man inte alltid med att få till det med kameran, istället upptäckte jag dem ofta när de redan var på väg bort. 360 grader är mycket att hålla reda på när man ska hitta snabbsimmande hajar, själv, på grunt vatten.

Men samtidigt, när man ser en svartfenad revhaj ta i, och jaktaccelerera, då går det undan så fort att det kittlar lite inombords av den hårt inpräntade mördamaskinmyten. Man inser vad maktlös man är under vattnet ifall en fisk skulle vilja göra en illa. Svartfenad revhaj, må du i framtiden slippa bli hajfenssoppa, för vacker, spännande och karismatisk är du. Du hamnar på plats #61.

 

Referenser

 

Gardiner, J. M., Atema, J., Hueter, R. E., & Motta, P. J. (2014). Multisensory Integration and Behavioral Plasticity in Sharks from Different Ecological Niches. PLOS ONE9(4), e93036.

Jelbert, S. A., Taylor, A. H., Cheke, L. G., Clayton, N. S., & Gray, R. D. (2014). Using the Aesop’s Fable Paradigm to Investigate Causal Understanding of Water Displacement by New Caledonian Crows. PloS one9(3), e92895

Annonser

2 responses to “#61: Svartfenad revhaj

    • Kul! Bara att skicka iväg henne till Florida, Kalifornien eller kanske Australien 😉

      Skämt åsido, de finns där ute, så det är fullt möjligt!

      Tack för kommentar
      /Johan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s