#62: Hund

Två hundar

Två kraftiga typer ryker ihop på stranden. Märkligt nog fanns många läskiga hundar här på Koh Samui, Thailand. Bild tagen precis efter solnedgång, 50 mm, f/13, 1/80 s, ISO 400.

Jag är nog inte världens största djurvän. Jag skulle till exempel aldrig fånga en sådär tio, elva knölsvanar i Riddarfjärden på vintern och ha dem i lägenheten för att de inte ska frysa. Dessutom är jag lite rädd för en del hundar. Kraftiga hundar med stora käftar som inte jag-älskar-dig-Johan-till-världens-ände-svansviftar vill jag gärna ha på lite avstånd. Detta gäller nästan alla hundar på den thailändska ön Koh Samui. Som att jag aldrig skulle gå rakt fram till en häst och klappa den på nosen utan medeltida riddarrustning (har du hört ljudet när deras kraftfulla käftar slår igen?!). Att jag i vuxen ålder räddat mig undan en flock hästar genom att klättra upp i en ek är också en helt annan historia som inte får plats här (en historia som slutade med en oväntad inlärningserfarenhet och lite trasig kamerautrustning).

Men, när jag sitter och tittar på en agility-tävling då smälter jag, som smör i solsken. Få aktiviteter tycker jag visar upp hela hunden så som agilitytävlingar gör. Rent vetenskapligt är det också överraskande roligt, ja faktiskt skoj, och spännande att se på agility av flera orsaker*.

En orsak är så klart det där som finns mellan hund och människa. Och här tycker jag hundarna är mer fascinerande än människor. Människor kan gå igång lika kraftigt på sällsynta frimärken, Urban Fantasy-böcker eller till och med något så obskyrt som kaspiska pipare, som de går igång på hundar. Men hundarna går inte igång på vad som helst, men människor gör minsann hundar knäsvaga. Jag tycker inlärning är vansinnigt spännande. Och just hundarnas intresse för människor är lite udda. En central faktor i inlärning är att ett djur (som människor) finner vissa saker hett eftertraktade, belönande. Och hundar finner människor belönande.

Agilityhund

Fokus, fokus. Mani, mani. Charm, charm. Border Collie springer agilitybana på husdjursmässan i Kista 2012. 100 mm, f/2,8, 1/320 s, ISO 4000.

I en studie (Hare m fl 2002) som illustrerar detta utmärkt jämfördes hundar, uppfödda utan människor, med av människor handuppfödda vargar. Eftersom man var intresserad av att se vilka effekter alla tusentals år av mänsklig avel har på hundar var det extra elegant att de gjorde det extra svårt för sig genom att använda sig av just handuppfödda vargar och förvildade hundar utan vidare mänsklig kontakt under uppväxten. Tester gick ut på att jämföra hur mycket uppmärksamhet dessa hundar och vargar riktade mot människor och hur mycket av människors signaler de brydde sig om. Trots att hundarna var mycket unga använde de sig mer utav människors signaler än de människouppfödda vargarna. Människor är hundars knark.

Tillbaks till agilityn. Ivern i hundkroppen inför starten, accelerationen när matte/husse släpper loss den lilla besten och sedan följer ungefär 25 sekunder fyllda av hopp, spring, skutt och skall. Efter målgång är det varken hundchoklad, kokad kycklinglever eller torkat grisöra som åker fram som belöning. Nix, vissa hundar blir så uppspelta att de skuttar upp i husses famn, andra springer raka vägen fram till kopplet för att leka dragkamp med matte eller så kanske hunden rätt och slätt får bita loss rejält på en favorittuggleksak. Jo, de är inte så svårtillfredsställda i dessa sammanhang.

Sedan är det imponerande, rent beteendemässigt att se samarbetet mellan förare och jycke i banan. Ibland tror jag många människor underskattar sina hundar. Att hundar, och andra djur, kan lära sig ofantligt mycket illustrerades väl av en annan studie, där en psykolog tränat sin border collie i tre års tid på att koppla ord till specifika saker, mest leksaker och gossedjur men även trosor och andra saker. Ord som användes var till exempel fools gold, Princess Diane och Uncle Fuzz. Hunden Chaser hade efter tre års träning lärt sig 1 022 objekt vid namn. Ett test kunde gå till så att en person satt i ett rum och alla saker låg i ett annat rum, personen sade Princess Diane och Chaser gick in i andra rummet och hämtade rätt docka. Studien kontrollerade enkelt och snyggt att hunden inte fick omedvetna eller dolda ledtrådar. Även fast det här inte är något konstigt utifrån hur hjärnor fungerar visar det tydligt vilken potential en hundhjärna har vad gäller förmågan att lära sig många saker. Just det här är visserligen inte ett test där hundar är speciellt annorlunda från andra ryggradsdjur.

Oavsett, med mycket träning följer precision, som den precision man ser vältränade hundar ha när de följsamt smiter runt hinderbanan mellan slalom-, hopp- och tunnelhinder. Många fel hundarna gör handlar om att husse eller matte inte hinner med. När hunden tittar efter sin förare står hen inte där för hen hann inte med och då springer hunden fel i sin vilda iver.

Lucy

Lucy, the famous diving dog at World Diving, Nusa Lembongan, Indonesia. 100 mm, f/2,8, 1/1000 s, ISO 1600.

Avslutningsvis tycker jag det är värt att återigen nämna vidden av människoknarkandet hundar håller på med, för ibland går det nästan överstyr. När man tränar djur är det viktigt att inte sluta träna. En hjärna är byggd på så sätt att den hela tiden uppdaterar vad beteenden leder till, vad handlingar har för konsekvenser. Om en hund slutar hitta matrester under bordet (t ex när ett litet barn växt upp) kommer den besöka den golvytan mer och mer sällan. Tänk då på ledarhundar. Ledarhundar hjälper en människa dag ut och dag in. Mycket träning sker med bara uppmuntran som belöning och det går långa perioder då hunden till exempel går bredvid på trottoaren utan något annat än samvaro, närvaro och uppmärksamhet som ”kick”. Vi kan inte ha ledarhöns eller ledarschimpanser om vi skulle behandla dem på det sättet vi behandlar hundar. Det är så fundamentalt, nivån på hundars uppskattning av oss människor.

Hundar är fina, och märkliga, djur. Så varför inte avsluta med Nusa Lembongans okrönta drottning, Lucy, nu c:a tre år gammal. Bilden togs under det jag tror var hennes första levnadsår. Aldrig har jag sett en hund så skickligt och försiktigt lossa omslaget kring ett rått ägg (en offergåva), för att sedan med en tand, efter många ömsinta försök, punktera skalet. Efter hon gjorde hålet slickade hon tålmodigt ur hela ägget utan att skalet sprack minsta lilla. Så, alla fina hundar där ute, plats #62 är så klart er!

PS. Morris, du är så klart min personliga hundfavorit.

*Kan vara kul att också få sprida nyheten om att en sprillans ny förening, Svenska Agilityklubben, bildades för bara några dagar sedan.

Referenser

Hare, B., Brown, M., Williamson, C., & Tomasello, M. (2002). The domestication of social cognition in dogs. Science298(5598), 1634-1636.

Pilley, J. W., & Reid, A. K. (2011). Border collie comprehends object names as verbal referents. Behavioural processes86(2), 184-195.

Edit. Herregud, många småfel har fixats till.

Advertisements

8 responses to “#62: Hund

    • Lucy är en intressant sak. De däringa djuren på Lembongan lär sig mycket om till synes märkliga ting då folket där lägger ut offergåvor flera gånger dagligen (samma form av hinduism, kanske blandat med animistiska inslag, som på Bali). Detta gör att bulbyler, katter och höns har dagliga säkrade risportioner. Jag skulle gissa att Lucy har rånat tempel på ägg ett antal gånger och genom att pröva sig fram har hon lärt sig. Klassisk trial-and-error är kraftfullt som tusan.
      Edit: Bytte felaktigt ”för” till ”gör” så det blev förståeligt.

      • Jag förstår hur du menar. När det gäller att lära sig suga ur ett rått ägg utan att krossa skalet, kan uppgiften lösas av en hund, med enbart trial and error. Men uppgiften kan inte lösas med enbart intelligens av en människa – intelligensen måste stödjas av trial and error. (Jag kan räkna ut hur man ska göra för att suga ur ett ägg, och till och med skriva en detaljerad manual. Men utan trial and error lär jag inte få ut äggets innehåll.)
        Så även om resonemanget påtagligt liknar brännvinsadvokatyr så kan man med visst fog påstå, att ibland är trial and error överlägset gentemot intelligens. Jag kan multiplikationstabellen, men det var hunden som blev mätt. Survival of the fittest?

      • Njae, här vill jag nog bestämt försöka övertyga dig om din egen intellektuella förträfflighet. Jag utmanar dig, låt social inlärning och kulturell evolution hjälpa dig på traven att inte bara vara smartare än Lucy utan också motoriskt mer effektiv. Lär dig redan ikväll hur man suger ut innehållet ur ett ägg.

        Instruktioner med bilder här:

        http://www.mamalisa.com/blog/easy-instructions-to-hollow-out-an-egg-with-photos/

        Och, tack för dina roliga kommentarer
        /Johan

      • Jag kommer sannolikt inte att lyckas i första försöket, och därmed är det att betrakta som trial and error. (Ja, ja, jag erkände ju att det är brännvinsadvokatyr!)

  1. Det finns inget mer givande (i min värld) att träna hund och känna samspelet med hunden, se både förarens och hundens glädje när den gör det människan ber om och hunden får sin efterlängtade belöning. Belöningen är A o O – i alla dess former 🙂

    • Jo, den där glädjen tycker jag kommer fram så fint vid dessa agilitytävlingar. Jag har själv ingen hund, men förstår att man blir förtjust i de små liven.

      Tack för kommentaren!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s