#67: Skrattmås

Skrattmås

Skrattmås på en av mina favoritmåslokaler, Slussen i Stockholm. Här utför den en vad Tinbergen döpte forward threat posture. Som Tinbergen noterade används även denna signal under uppvaktning och parningsceremonier. Tinbergen skrev i sin bok Social behaviour in animals att ”[…] courtship is always mingled with aggressive tendencies.” Man kan annars säga att djur återanvänder ett och samma beteende och signal i flera situationer. Canons 100-400 zoom vid 400 mm, f/8, 1/1250 s, ISO 800.

Äntligen har det gått så långt på topplistan att måsar kan börja trilla in. Här är i alla falla den ädla skrattmåsen!

Skrattmås har en given plats i vetenskapshistorien då den spelat en viktig roll i tillblivelsen av ett helt forskningsfält. En av etologins grundare, Niko Tinbergen, var en stor pionjär som bland annat satte fart på att experimentellt studera vad beteenden kan ha för överlevnadsvärde.

Tillsammans med Kruuk, och andra kollegor, studerade han skrattmåsar vid kolonier. Han lade märke till att skrattmåsföräldrar forslade bort kläckta äggskal och tänkte att det kanske de gör för att inte rovdjur ska lägga märka till de lättupptäckta vita äggskalsinsidorna. Ett rovdjur som ser en skinande vit äggskalsinsida kanske har lärt sig att där bredvid ligger det feta och smaskiga fågelungar som lätt kan slukas i ett nafs.

Men istället för att bara skriva ihop denna snygga historia, baserad på goda observationer, insåg Niko och hans kollegor att beteendet kan ha alternativa förklaringar. Ett sådant alternativ skulle vara att föräldrarna tar bort äggskalen för att ungarna inte ska skära sig. Idag hade säkert någon velat testa om inte bortforslandet skulle kunna minska risken för att ungarna ska bli parasiterade. Därför gjorde de ett experiment!

De placerade ägg, kamouflerade och icke-kamouflerade ägg på olika avstånd från bon. Nu kunde de svara på sin fråga; och ja, vita äggskalsinsidor lockar predatorer till bon. Allt detta står att läsa i deras berömda uppsats från 1962. Detta var ett av flera experiment som gjorde att beteendeekologin (behavioral ecology) kom till och formligen exploderade under 70-talet. Beteendeekologin har just fokuserat på vilka överlevnadsfördelar olika beteenden har och hur beteendestrategier utvecklas som en funktion av beteendes kostnader och vinster.

Men, som författarna till boken The Tinbergen Legacy påpekar så var Tinbergen inte bara intresserad av beteendens funktion utan också av beteendens orsak, vad som utlöser beteendet. I fallet skrattmås och skalbortforslande undersökte han vad som gör att en skrattmås forslar bort ett ägg. Genom experiment såg han att skrattmåsar forslade bort ägg som bland annat hade en tunn tydlig kant, som ett äggskal. En skrattmås forslade alltså bort ett helt ägg om man på detta limmade en tunn liten kant, medan ett halvt ägg inte forslades bort ifall man fyllde det med gips så de tunna kanterna försvann.

Kritiker har anklagat beteendeekologin för att både bortse från vilka mekanismer som orsakar beteenden och för att slarvigt hitta på överlevnadsfördelar för observerade beteenden. Den mest berömda attacken var signerad Gould & Lewontin och är mycket läsvärd (länk till artikeln i pdf-form). Essensen i deras kritik är att det är lite för enkelt att hitta på förklaringar á la vi har genom evolutionens gång utvecklat en näsa som sticker ut för att en sådan som glasögonstöd.

Av den här anledningen blev jag lite överraskad när en finfin bok kom för ett antal år sedan. Den hette Cognitive Ecology och syftade till att råda bot på att det saknas forskning om mekanismer bakom beteenden. Här ska vi minsann koppla ihop funktion och mekanism igen, låt oss kalla forskningsfältet Cognitive Ecology. Men, det här var ju precis vad Tinbergen gjorde 40 år tidigare. Hmm, en kritiker av detta skulle kunna säga att forskningsfältet funnits hela tiden och gått under namnet etologi. Läran om beteende (ethos grekiska för sed eller vana och logia är lära).

Referenser

Dawkins, M. S., Halliday, T. R., & Dawkins, R. (Eds.). (1991). The Tinbergen Legacy. Chapman & Hall.

Dukas, R. (Ed.). (1998). Cognitive ecology: the evolutionary ecology of information processing and decision making. University of Chicago Press.

Tinbergen, N., Broekhuysen, G. J., Feekes, F., Houghton, J. C. W., Kruuk, H., & Szulc, E. (1962). Egg shell removal by the black-headed gull, Larus ridibundus L.; a behaviour component of camouflage. Behaviour, 74-117.

Edit: Lade till bortglömda fotodetaljer.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s