#76: Sandlöpare

Sandlöpare

Ibland älskar jag vad blixtar gör med bilder. Man kan dra en bild rakt i motljus mot ljus bakgrund men ändå få fram det ljusa i en ljus fågel. Fint på sandlöpare i vinterdräkt. Just här vankar sandlöparen lugnt på stranden vid Breezy point, New York. Här hade jag klantat mig med 400 mm-zoomen då jag i efterhand såg i bildfilens detaljer i datorn att bilden togs vid 375 mm. Sån’t som händer med zoomar. 375 mm, f/5,6, 1/2000 s, ISO 320.

Sandlöpare flyger 300 mil på ett glas vin!

Det låter konstigt men är kanske inte helt galet. För, sandlöparnas liv ger ett ganska skönt perspektiv på vad som är möjligt där ute i världen samtidigt som det kanske kan visa hur märkligt vi verkar använda oss av rusdrycker. Eller?

Hur som helst, åldersrekordet för sandlöpare är 18 år och sju månader i det vilda (fågeln levde fortfarande när den kontrollerades). Vuxna sandlöpare har en överlevnad på omkring 92%, inte illa för en 50 gram liten fågel. Så en gammal erfaren fågel har bra koll på stränderna och havet. Tänk dig en gammal sandlöpare, som övervintrat i skitväder som i nordöstra England, dag in och dag ut, år in och år ut. När våren kommer äter den här lilla pjatten mer och mer så att hens kroppsvikt ökar med omkring 30 gram. Nu är den tidigare lilla vita bollen en ännu rundare liten vit boll. De extra 30 grammen används till flygning över öppet hav när sandlöparen lämnar bistra England mot ett kort stopp på ett bistert Island.

Nu till ett glas vin. För antar vi att fågelns fett (de där extra 30 grammen) innehåller dryga 32 kJ/g så resulterar den här enorma viktökningen i att fågeln nu har energi nog att flyga 3o0 mil i sträck! Så, fulltankad lyfter den från rusket i nordöstra England och drar som sagt till Island för att äta lite där innan den slutligen flyger vidare till nordöstra Grönland för att häcka, bland myskoxar, vita jaktfalkar och narvalar. Häpnadsväckande blir det att tänka på att ett glas sött vitt vin (2 dl) innehåller ungefär 850 kJ i energi. Tänk då att sandlöparens extra 30 gram fett ger omkring 1 000 kJ. Lite mer, men inte mycket mer än det där vinglaset. Ännu märkligare är det att man så enkelt och på så kort tid, i glass, kan sätta i sig tillräckligt med energi för att en hel flock sandlöpare ska kunna flyga till Island. Ett paket cookie dough-glass innehåller hela 4814 kJ…

Flyttning eller inte, sandlöpare är min favorit-Calidris. De är pigga och rappa. Dessutom gillar jag ljusa, vita, fåglar. De får gärna ha lite grå fjädrar i dräkten. Sandlöpare är inte en av Sveriges c:a 245 häckfåglar, men det är en av de c:a 20 arterna som passerar Sverige under sin flyttning och därför ses väldigt regelbundet här i landet. Sandlöpare är en art som gör att det är kass att bo i Stockholm. Stockholm har ingen bra sandlöparelokal. En sorg man får bära.

Nu är jag är rädd att det här blir ett fasligt rörigt inlägg med enbart sandlöpare som gemensam nämnare. Men, varför heter fågeln sandlöpare? Bilden nedan ger en möjlig förklaring:

Sandlöpare igen

Sandlöpare med båda fötterna i luften! Här gör den något som pingviner verkligen inte klarar av. Den här bilden är av samma individ ovan på samma plats, november 2010. 400 mm, f/5,6, 1/2000 s, ISO 320.

Sandlöparen på bilden, med sina båda fötter i luften, gör något kejsarpingviner inte kan, hoppa och skutta. Det figurerar just nu en lite lustig film (som alla jag känner skrattar högt åt)  som så vackert illustrerar hur specialiserade de flesta djur är. Alla djur har en beteenderepertoir som de inte kan komma undan. Den sätter möjligheterna. Pingvinerna kan inte hoppa över linan som hänger spänd i deras väg. Hur länge man än skulle vänta skulle de inte klara av det. De måste lösa det på sitt eget sätt som är perfekt för att bli viral på youtube; nämligen 1) trycka, 2) trycka lite mer, 3) ramla, 4) resa sig, och slutligen 5) gå vidare.

Om vi bortser från skillnader pingviner och sandlöpare emellan, så är ett annat gott skäl till sandlöparkärlek att man ofta får njuta av dem. I bilderna ovan övervintrar de på blåsiga kyliga stränder i New York. Det var en blåsig svinkall dag där i november. Men man kan också möta övervintrande sandlöpare i Oman! Sandlöparna nedanför stod och sov, på förmiddagen, i temperaturer långt över 30° C.

Sandlöpareflock

Sandlöpare som vilar i ökenhettan, nära East kwahr, öster som Salalah, Oman i mars 2011. 700 mm, f/5,6, 1/3200 s, ISO 400.

Sandlöparnas perfekta korrelation med extremt vackra miljöer, Breezy point, Salalahs stränder eller Ölands strandlinjer, är en av anledningarna till att dessa sköna flygmaskiner löper in på plats #76.

Referenser

Systemet för vinets kaloriuppskattning

Ben & Jerry:s näringsvärden

En konverterare mellan kcal och kJ

Scott, I., Mitchell, P. I., Gudmundsson, G. A., Eaton, M., Ward, R. M., & Evans, P. R. (2004). Using radio-transmitters to help monitor the spring migration of Sanderling Calidris alba: why do some birds stop in Iceland?: Capsule Although most birds do not need to refuel en route, many stop at Sandgerdi for a short period. Bird Study51(1), 83-86.

Annonser

2 responses to “#76: Sandlöpare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s