#81: Korp

Korp

En korp flyger omkring i solskenssnö. 700 mm, f/5,6, 1/1250 s, ISO 1000. Bilden är tagen vid en matning.

Korpar är mytiska på så många sätt. Tusen år efter Hugin och Munin är de idag kanske mest berömda för sin status som likställda med schimpanser vad gäller intelligens. Personligen gillar jag korpar mycket för att  de gärna flyger upp och ner och säger ”klonk” med en ren klang. Och att de kan resa hjässfjädrarna som två horn på huvudet.

Apropå korpars intelligens tycker den klassiske djurtränaren Bob Bailey, som bland annat ledde amerikanska flottans träningsprogram för marina däggdjur, att korpar är mycket lättränade. Ett exempel på vad man som militär kan lära en korp är att få dem att stjäla dokument. Bob tränade korpar att flyga in i väl valda fönster. När korpen väl kommit in på ett kontor var den tränad att stjäla dokument som låg på skrivbordet. När korpen lämnat dessa dokument till sin matte eller husse för att flyga tillbaka in till det nu tomma skrivbordet var de tränade att istället fortsätta sitt tjuveri genom att öppna skrivbordslådor och ta dokumenten som låg däri. Och så vidare. Om korparnas intelligens sade Bob att de just verkade kunna ”ta längre steg” än andra djur när de skulle lära sig göra saker.

Hur det är med korpars intelligens är klurigt, rent vetenskapligt. Ibland skrivs det till exempel att korpar har en förmåga till insiktsinlärning. Ett exempel på det är Heinrichs studie om korpar som drar upp mat på ett snöre genom att kombinera näbb- och fotrörelser. Man menar då en slags inlärning som funkar ungefär som vi tänker oss att vi tänker. Att man kan välja och vraka bland gamla erfarenheter, minnen, och omkombinera dessa på nya sätt för att lösa problem man inte tidigare stött på. Andra skriver om korpars intelligens som något alldagligt, inte alls skild från andra fåglars och däggdjurs intelligens. Visst ser man att olika djur gör ohyggligt olika saker. Men till exempel Macphails och Barlows poäng är att om man undersöker hur djurs inlärning och minnen ser ut och fungerar är det slående likheter mellan kråkor, schimpanser, råttor och igelkottar. Den här idén kallas ofta för The null hypothesis vilket Macphail menar beskriver att man inte för lättvindigt ska anta att olika djurarter lär sig på massa olika sätt, när deras hjärnor och nervsystem fungerar på väldigt lika sätt, oavsett om vi pratar om igelkottar eller korpar.

Om man gör en ordentlig översikt över den här litteraturen är det ett par saker som verkar stabila. För det första är det att de studier som hävdar insiktsinlärning hos till exempel korp inte är utförda på ett sätt så att man kan dra slutsatser om skillnader mellan insiktsinlärning och andra former av inlärning. Det går alltså inte att använda dessa experiment för att dra slutsatser om hur inlärningen gått till för korparna i studierna. I referenslistan har jag lagt till en kritikartikel jag själv med mina kollegor skrivit om just det här problemet. Vi kritiserade ett experiment som sade sig ha bevis för att en annan kråkfågelart använde sig av insiktsinlärning. Vår poäng var att rent teoretiskt kunde inte deras metod användas för att påvisa en sådan inlärning eftersom fåglarna kunde utfört samma beteenden genom associativ inlärning, framför allt genom att lägga ihop beteenden till en kedja genom trial-and-error-inlärning. För det andra ser man att korpar, och andra kråkfåglar, lär sig saker väldigt snabbt, efter ett fåtal erfarenheter. Det här stämmer väl med Bobs praktiska erfarenheter. Att korpar lär sig saker snabbt verkar inte vara något konstigt. Problemet, rent vetenskapligt, är att ta reda på om de lär sig snabbt för att de lär sig på något helt annat vis än till exempel en igelkotte eller en kärrsnäppa. Eller har de samma slags inlärning som en kärrsnäppa, fast korparnas korpliv dikteras av en helt annan slags motivation att lära sig nya saker vilket resulterar i så mycket rikare erfarenheter så att de är bättre på att lösa problem av den anledningen? Det är alltså möjligt att korparnas intelligens är som den är för att motivation och beteenden har utvecklats annorlunda än hos andra djur som vi upplever som mindre intelligenta, men utan att korparna för den skull lär sig genom annan slags inlärning. Hur det här är vet vi inte idag, men säkert vet vi mer inom en snar framtid.

Men, korpar har otroligt mycket fuffens för sig, är världens största småfågel (den är en s k tätting, med i ordningen Passeriformes), och de leker, ofta och länge. Klart att korpar ska hamna på plats #81!

Referenser

Heinrich, B. (1995). An experimental investigation of insight in common ravens (Corvus corax). The Auk, 994-1003.

Lind, J., Ghirlanda, S., & Enquist, M. (2009). Insight learning or shaping?.Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America106(28), E76.

Macphail, E. M., & Barlow, H. B. (1985). Vertebrate Intelligence: The Null Hypothesis [and Discussion]. Philosophical Transactions of the Royal Society of London. B, Biological Sciences308(1135), 37-51.

Seed, A., Emery, N., & Clayton, N. (2009). Intelligence in corvids and apes: a case of convergent evolution?. Ethology115(5), 401-420.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s