#82: Bandmuräna

Bandmuräna

Ett stycke osannolik fisk, en bandmuräna (Rhinomuraena quaesita). Här i sitt hanliga stadium med blå kropp och gul nos och underkäke. Bilden tagen i juli, 2012 vid Bunakens marina nationalpark, Indonesien. Bilddetaljer: 100 mm, f/9, 1/125 s, ISO 1600.

VÄLJ MIG! TA MIG! AAAAAAAAARRHGGH!!

Minns du ”Aliens – Återkomsten”? Läskig actionrulle med ett landande rymdskepp i början vars ljud fullständigt blåste ur biosalongen. Ett svart insektaktigt monster till utomjording smög runt och ville äta upp Sigourney Weaver. Detta monster var raffinerat och jag minns hur jag tyckte dess käkar var så obehagliga. Det hade inte bara ett par obehagliga käkar, utan två par. Ett par käkar som alltid syntes, ungefär som hos en människa, eller muräna. Och sedan ett par till käkar som satt inne i svalget vilka kom ut i ett par scener och såg dödsläskiga ut. Som något utomkroppsligt behagar detta inre käkpar visa upp sig, krälande, ormlikt. En just obehaglig liten bit fakta är att muränor är som aliens, de har precis som dessa aliens bokstavligen två par käkar, ett par ytterkäkar och ett par käkar i svalget. Dessa käkar i svalget är som tur är inte något skräckfilmsmaterial då deras enda funktion är att transportera byten som fångats mellan ytterkäkarna ner till matstrupen. Tyvärr syns detta käkpar inte på bilden. Därför blev jag tvungen att komplettera med en förklarande skiss. Ja, jag hoppas att skissen är något så när förklarande. Lägg märke till hur käkparet i svalget (II) åker fram när firren gapar för att sedan stängas och åka bakåt mot strupen när munnen stängs.

Käkar i svalget.

Här syns båda käkparen hjälpligt. I står för de vanliga käkarna, de där som sitter fast på käkbenen och fångar mat, medan II pekar på käkparet i svalget. Det käkparet som enbart transporterar maten till matstrupen. Men jag rekommenderar att du googlar ”Pharyngeal jaws” för bättre bilder.

Jag kan inte låta bli att undra om muränors anatomi spelade roll i designen av en aliens. Att dessa små muränor dessutom byter både utseende och kön under sitt liv gör dem inte mindre intressanta. Som barn är de svarta med ett gult band längs med ryggen, alltså längs med ryggfenan. Mognad, könsmognad, och större storlek leder till färgförändringen svart blir blått. Nos och underkäke blir gula, som på bilden. Nu är det en hanne. När de blir ännu större blir de gula och honor. Nu lägger de ägg.

Det är inte svårt att välja den, bandmuränan, till plats #82.

Tillägg 19 mars 15.54: Efter en diskussion om ”pharyngeal jaws”, kopplingen till filmen Aliens: Återkomsten och lite googling visade det sig att när denna anatomiska egenhet upptäcktes intervjuades även Giger, den schweiziske konstnären som ritade filmmonstret, och han hade ingen aning om något djurs dubbla käftar. I den här artikeln säger Giger: ”It’s funny,” he said. “The double teeth came when I did my first drawings. Ridley Scott told me to make it so that it could move. I hadn’t studied any animal. My instructions were that it should be somehow frightening and horrible, and I did my best.”

Annonser

2 responses to “#82: Bandmuräna

  1. Koolt! Speciellt koolt att Giger kom fram till det där utseendet helt utan inspiration från naturen. Jag har alltid trott att inspirationen måste kommit från trollsländelarver, som ju (iaf vissa) har käkar som kan skjutas fram på det där läbbiga viset.

    • Håller med, riktigt coolt!

      Sen tycker jag det är ännu bättre skräckfilmsmaterial med käftar inne i käften än trollsländelarvernas fångstmask.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s