#85: Vildsvin

Vildsvin

Panorering av en riktig gullegris. En av många vilda grisar som bökade runt i Sörmland, juni, 2012. 700 mm, f/5,6, 1/50 s, ISO 1600.

Ett djur som får utstå både spott och spe, men herregud vad grisar är charmiga. Kärleken till grisar är komplicerad. Den här arten, som också gett upphov till tamgrisar, är en av de arter som förstört enorma naturvärden. Människans utplanteringar av grisar har varit katastrofala. Ett litet exempel kommer från den lilla, men ack så avlägsna ön Aucklandön. Det är en ö som ligger själv ute i havet drygt 3o mil söder om Nya Zeeland. 1807 släpptes grisar ut i hamnen Port Ross och kring 1880 hade de spridit ut sig över hela ön och vips var en unik inhemsk flora förlorad. (Förutom i avlägsna hörn dit grisar ej kan klättra.) Populationen växte snabbt då de åt sig mätta på växter. Men när populationen blivit rätt stor och växterna började tryta gick de hårt åt albatrossar, deras ägg, de grävde upp petrellhålor och åt också deras ägg och ungar. Men dietskiftet till havsfåglar kunde inte kompensera för den förlorade vegetariska kosten så grispopulation kraschade och förblev sedan liten och stabil. Nu tror jag man tagit bort, eller i alla fall försökt ta bort, alla grisar från ön för att de helt enkelt inte är en del av den inhemska faunan och för att undvika deras negativa konsekvenser på djur- och växtliv. Det finns ett otal liknande historier om tragiska ekologiska katastrofer.

Det är inte självklart att en art som släpps ut av människor på främmande platser leder till andra arters död, lidande och utrotning. Hade man släppt ut vitryggiga hackspettar på Aucklandön hade nog varken växter eller havsfåglar märkt något, dessa spettar är långt mycket mer svårtillfredsställda. Vildsvin däremot verkar klara sig överallt. Vilda vildsvin finns från Marocko i väster till Japan i öster, från norr vid norrlandsgränsen kring 60° nord hela vägen söder om ekvatorn till 8° syd på de västra små Sundaöarna i Indonesien. Få arter har så enorm stor utbredning. Här emellan finns de i vitt skilda miljöer. Att se samma art från ett gömsle i Sörmland som i primär regnskog i Malaysia är lite märkligt. Vill man plantera in djur och önskar vara framgångsrik är vildsvin ett bättre val än vitryggig hackspett.

Men samtidigt går det ju inte att hålla grisarna ansvariga, de gör ju bara grissaker. Detta trots att människor tidigare, vid rättegångar, har fällt grisar och andra djur för brott. Grisen som ska ha ätit upp delar av spädbarnet Jonnet le Macons, i slutet av 1400-talet, ställdes inför rätta och ska ha förklarats skyldig och hängts (jag har bara det ljuva internet som källa på detta, t ex här, men den här boken kanske är vederhäftig). Får man spendera lite tid med dem,  se dem på nära håll, när de bökar, nyfiket och vaket så tycker åtminstone jag att de är oemotståndliga. Sitter man vid matbordet och äter en skinkmacka så tänker man kanske inte på att grisar har åtminstone lika mycket viljor och nyfikenhet som hundar. Griskultingar är nyfikna typer och och snokar direkt fram vad som är nytt och spännande i sin miljö samtidigt som de leker mycket med sina syskon.

Vildsvin och grisar, små och stora, hamnar på listan för sitt överflöd av charm, en charm som gav plats #85.

Referenser

Challies 1975 Feral pigs (Sus scrofa) on Auckland Island: status, and effects on vegetation and nesting sea birds. New Zealand Journal of Zoology, 2, 479-490

Wood-Gush & Vestergaard 1991 The seeking of novelty and its relation to play. Animal Behaviour, 42, 599-606.

Annonser

2 responses to “#85: Vildsvin

  1. Med ett 700 mm objektiv och på 1/50 s har du fotograferat en i sidled springande griskulting. Bilden är skarp (så när som på benen, av lätt insedda skäl) och ansiktet är tydligt urskiljbart, trots att grisen är kolsvart. Det skulle kunna ha varit ett mästarprov i en femårig fotografutbildning.
    Fråga 1: Hur många misslyckade bilder föregick den här? (Lyckades du på första försöket, så kastar jag mig ner på golvet och tuggar på mattan.)
    Fråga 2: Använde du stativ, eller tog du bara stöd mot något?
    Fråga 3: Hur stort var avståndet?

    • Hallå där!

      Här kommer svar.
      1) Jag kollade i katalogen. 11 bilder i en sekvens på promenerande vildsvin blev det. Personligen blev jag lite nöjd att det inte var ännu fler. En skarp, en hjälpligt skarp men kanske inte visbar och resten raderade.
      2) Jag tror faktiskt jag inte hade stativ vid det här tillfället. Jag är annars djupt beroende av stativ – människans bästa vän. Men stöd mot mjukt liggandes på hårt underlag.
      3) Riktigt nära. Bilden är inte särskilt hårt beskuren. Snabbkollade bildvinkel på objektivet på nätet, så en knappa 5 graders bildvinkel och en gris på dryga metern (inklusive att bilden är lätt beskuren) borde ge ett avstånd på omkring 30 m. Låter väl rimligt? Stämmer ok med minnet av situationen.

      Däggdjur är väldigt sköna att panorera då de sällan flyger iväg eller dyker och har sig. Promenerande djur är mycket enklare än flygande.

      Simma lugnt!
      /Johan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s