#86: Havsörn

Havsörn

Över Riddarfjärden svepte den ner, kanske 70 meter från Stadshuset. Söder Mälarstrand utgör bakgrund för dramat. 700 mm (500 mm + 1,4x), f/5,6, 1/800 s, ISO 1600.

Alla djurtopplistor med något som helst mått av självrespekt bör innehålla det maffiga djuret havsörn. Här bubblar den upp på plats #86. Nedan följer en text publicerad om händelsen ovan från tidningen Vår fågelvärld (nr 1 2011). Den blaskan ges till medlemmar av BirdLife Sverige/Sveriges ornitologiska förenings. Bli medlem du med

Personligen tycker jag rovfåglar passar utmärkt i storstäder. De bidrar med en extra dimension drama i vardagen för oss storstadsbor som inte har naturen utanför dörren. Som klassiska storstadsrovfåglar tänker jag på framför allt på de allerstädes närvarande brungladorna i Indien, New Yorks pilgrimsfalkar och varför inte rödfalkarna på tjusiga katedralen i Sevilla.

Som stockholmare kan man bli lite bortskämd med till exempel tornfalk- och duvhöksobsar. Att se en duvhök dundra fram mot en duvflock mellan lindarna på Mariatorget höjer så klart pulsen rejält. Men att även havsörnar skulle bidra till innerstadsdramat kunde jag bara drömma om när jag började skåda för snart 20 år sedan. Visst, drömmen om en förbiflygande ungfågel fanns. Men just vuxna havsörnar är riktiga stannfåglar. Till och med våra lappländska vuxna havsörnar vägrar i mångt och mycket att övervintra i södra delar av Sverige.

Men under vintrar hårda som denna kan det hända spännande saker. Om vi bortser från alla örnar som spenderar sina vintrar mumsandes på åtelgrisar behöver havsörnar koncentrationer av sjöfåglar för att klara vinterns vedermödor. Det här bidrar till Stockholms roll i havörnarnas vinterdrama. Med en nedisad skärgård finns det få platser med havsörnsmat, men delar av innerstadens vatten förblir öppna under vintern och här samlas havsörngodis – en och annan svag och uttröttad sjöfågel.

Ett exempel på detta skedde mitt framför nosen på mig den fjärde januari 2011 under den trötta eftermiddagens svaga vinterljus. Det var en ursvag gråtrut som låg och flaxade med vingarna i ett hopplöst försök att mota bort de hyenaliknande kråkorna på Riddarfjärdens is. Allt skedde knappt 100 meter ut från Stadshuset. Självklart upptäcktes spektaklet av en högt överflygande havsörn jag snabbt skymtade över Slussen. Efter en stund singlade den långsamt ned längs Söder Mälarstrand. På isen satt kråkorna som vanligt. Men då de är förmodligen lika vaksamma gentemot havsörnar som havsörnar är vaksamma på försvagade sjöfåglar, hade havsörnen snart ett tiotal kråkor i bakhasorna. Efter att havsörnen grabbat tag i den halvårgamla gråtruten landade den på isen i ett försök att få i sig ett skrovmål. Trots en del fjäderplock och en och annan tugga blev kråkorna för mycket för havsörnen. Den lämnade platsen och försvann över Västerbron. Gråtruten överlevde, åtminstone för stunden. Men även om gråtruten överlevde havsörnen blev nog vinterkylan och kråkorna allt för krävande. Med gapande mun och blandade känslor packade jag ihop kameran och tog tunnelbanan hem. Slutligen, tack till alla er entusiaster som vintermatat örnar med giftfri mat sedan tidigt 70-tal så havsörnarna återigen är en vanlig syn i många delar av Sverige!

Advertisements

One response to “#86: Havsörn

  1. Pingback: Havsörn och storskarvar i Ekoparken | Bild & Naturhistoria·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s