#92: Laphria flava

L flava

Den är så stor den här rovflugan. Enormt stor. Laphria flava i Nationalstadsparken, närmare bestämt vid Stora Skuggan, maj 2013. 65 mm (med Canons specialare MP-E65), f/10, 1/60 s, ISO 100.

Laphria flava är en mycket stor och mycket hårig rovfluga. Jag tror inte jag är ensam om att tycka lite extra mycket om just Laphria flava. Bläddrar man tillräckligt många gånger i en bok över Europas insekter så kommer man bygga upp en önskan om att få se en Laphria flava. Det kanske låter lite spännande när man läser texten. Michael Chinery skriver så här (Coulianous översättning): Stor och kraftigt byggd. 6-9 i barrskog. Ynglar i stubbar och stockar av tall. Sk- T lpm.Men inte gör den lilla textsnutten en fluga som denna rättvisa, för den här flugan är för flugor som wienerbröd är för frukostar, som fotbolls-VM är för fotboll, eller precis vad Triolith för datorer.

Rovflugor är en slags flugor som lever av rov. Den här besten kan bli nästan 3 cm lång, alltså i storlek jämförbar med bålgetingdrottningar. Gah! Rovflugor är alla läckra, men den här är läckrast. #92 passar bra för ett sådant monster i miniatyr.

(Här ett äldre inlägg om samma art.)

Annonser

4 responses to “#92: Laphria flava

  1. Det här blir mer och mer spännande. Jag har hittills inte den blekaste aning om vilket kreatur som kan komma att stiga fram, när ridån går upp för bild #01. Jag hoppas i alla fall att det inte blir en fluga. Min inställning till dem kan bäst beskrivas med uttrycket ”skräckblandad förtjusning”. Se på denna laphria flava. Föreställ dig den med en mankhöjd på tre meter. Jag kan höra dess väsande andetag, och hur den med metallisk röst säger ”Yes, Master”. Den betraktar dig stint genom sina 360-gradersögon, och tänker ”Ah! Frukost!”. Alltmedan basunerna spelar i moll: ”Tam, tam, tam, ta-ra-ram, ta-ra-ram”. Fy.

    Nej, tacka vet jag #96 guldblenniellan. Han har humor, och han är en livsnjutare, en gladlynt spelevink i min smak, en stå upp-komiker av högsta rang. Han kan liva upp stämningen på det allra tråkigaste party. På bilden har han, med perfekt tajming, rivit av en räcka Göteborgsvitsar som får publiken att kikna av skratt.

    Hittills är alltså GB min absoluta favorit. Vi får se hur länge han står sig i den hårdnande konkurrensen.

    Hälsningar
    Basti

    • Jo, blennisen är en skön typ! Men Laphria har en långt större vill-se-faktor och ännu större glad-när-man-ser-för-första-gången och så vidare. Om man får använda uttrycket as (i någon slags positiv bemärkelse men ändå som du skriver att man vill inte stöta på en sådan om den hade en mankhöjd på 3 m), så tycker jag det passar på en sådan best.

  2. Hej! Vi såg ett praktexemplar igår i Östnor utanför Mora. Vilken bjässe! Vi hade aldrig sett något liknande och fick svar från jourhavande biolog på Naturhistoriska vad det var för något. Tur den inte bits, den hade kunnat bita av en arm på treåringen, haha!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s