#93: Grå kattfågel

Grå kattfågel

Grå kattfågel (Dumetella carolinensis) badar. Ljuvlig art, men fåglar kan se lite mindre imponerande ut när de är just blöta. Bilden tagen i Jamaica Bay, NY. Ett väldigt fint litet skyddat område i vattnet precis bredvid JFK-flygplatsen. 700 (500 + 1,4x teleförlängare), mm, f/5,6, 1/250s, ISO 1600.

Som doktorand var jag nyfiken på hur fåglars kroppar förändras under deras årscykel. När jag någon gång kring 1998 läste om nivån på just de förändringar fåglars kroppar genomgår under fågelflyttningen stötte jag på en studie om grå kattfågel. Den studien, Adaptations of the gray catbird Dumetella carolinensis to long-distance migration: flight muscle hypertrophy associated with elevated body mass, öppnade mina ögon för spännande fågelfysiologi samtidigt som jag efter en bildgoogling genast fick en ny favoritfågel (vilket på den tiden innebar att gå in på altavista.com och hitta en Nordamerikansk fågelsida med förhoppningsvis fina bilder).

Jag måste också ha sovit under zoofysiologi-grundkurserna för jag minns att jag var tvungen att slå upp hypertrophy. Den här studien handlar om fåglar har utvecklat speciella anpassningar på grund av deras långdistansflyttande som påverkar deras muskeltillväxt. Richard Marsh var tidigt ute med att studera dessa frågor och han poängterar just att det är välkänt att ryggradsdjurs muskler påverkas av aktivitet. Går du på gym blir du starkare.

När grå kattfåglar flyttar söderut från New York (där bilden är tagen) till sina tropiska vinterkvarter, till exempel i Honduras, har de en del flygning att göra. För att göra detta äter de enorma mängder mat och bygger lipider, fett, vilket de använder som flygbränsle under resan. Grå kattfåglar väger normalt omkring  35 gram men under flyttningen kan de väga en bit över 50 gram. En rejäl ökning. Det Marsh gjorde med sin studie 1984 var att visa hur grå kattfåglarnas muskler förändrades med den här kraftiga viktökningen. Muskelmassan ökade med hela 35% under den tid då åt upp sig innan höstflyttningen. Med muskelmassan menar jag bröstmusklerna, det vi ser som filéer på kycklingar. Han föreslog också att muskelfibrerna i sig själv blev större, fick en större tvärsnittsarea och att det var framför allt den här hypertrofieringen som ledde till muskelstorleksökningen. Det är det som menas med hypertrofi. Vad det är, tänk Bruce Banner glad, inte hypertrofi, tänk Bruce Banner så stressad och arg att han förvandlas till Hulken, hypertrofi.  Det här var därför en viktig studie som tog frågan om fysiologiska förändringar ut till vilda populationer av djur.

Så en gammal favoritfågel glider in på #93-platsen. Bilden ovan kommer från första dagen jag fick se en grå kattfågel, en dag i maj, i en skogsdunge i Jamaica Bay, New York. Alldeles nyanländ sjöng den lite, badade lite, men var mest så där hemlig och försiktigt som jag hade hoppats på. Dessutom besitter de den där subtila skönheten som grå fåglar ofta har.

Referenser

Marsh 1984 Adaptations of the gray catbird Dumetella carolinensis to long-distance migration: flight muscle hypertrophy associated with elevated body mass. Physiological Zoology, 57, 105-117

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s