Bajs och lite av dess vetenskap

Har precis blandat mig i en diskussion på twitter angående angenämhetsgraden av olika utterarters bajslukt. Jag såg den här av @burkemuseum och blev lite full i skratt av att den nordamerikanska flodutterns bajs beskrevs som ”noxious”. Noxious är ju inte bara äckligt utan äckligt så till den milda grad att det kan anses som skadligt!

Varför är det kul? Jo, det roliga är att ”vår” utterart, den europeiska uttern, har bajs vilket är välkänt väldoftande. Det sägs lukta viol. Det utterbajs jag luktat på måste jag erkänna hade tappat sin violdoft, kanske för länge sedan. Men i ärlighetens namn luktade det inte heller alls illa. Så, jag var tvungen att retas lite och skrev tillbaka: ”European otters rock! Their poop smells pleasently like pansies!” När sedan @JohnRHutchinson svarade som nedan blev jag full i skratt och helt enkelt tvungen att skriva om det här:

För vad man än tycker spelar bajset en viktig roll i vetenskapen. Så till den milda grad att jag direkt kommer att tänka på flera avhandlingar som helt och hållet baserats på djurs bajs. Vill bara ha det här sagt, jag har själv aldrig sysslat med bajs, men jag har flera vänner och kollegor som spenderat oförsvarligt många timmar i fält för att just leta efter, plocka upp, frysa in, tina upp och sedan på något sätt analysera bajset. Det kan vara i mikroskop för att artbestämma sorktänder eller kanske molekylärt på något sätt för att kanske ta reda på vilken art som bajsat eller vilka andra arter bajset innehöll. Skämtsamt brukade vi som doktorander prata om Scatology, tills man lärde sig att Scatology faktiskt är en, ja, hel vetenskap i sig.

Dovvilt

En dovhjort vars bajs är rätt okladdigt och kanske lämpar sig bättre gömd i choklad än nordamerikanskt utterbajs? Dovhjort i Sörmland en magisk kväll när dimma drog in i dalarna, den 2/11, 2013. 500 mm + 2x converter, f/8, 1/400 s, ISO 1600.

Ibland kanske det går för långt med bajsskämten. Har på mycket långa vägar hört talas om att det kan ha varit så att det vid något universitet långt ifrån Sverige kan ha chokladdragerats olika växtätande djurs bajspluttar och att någon stackars person skulle gissa, ja bokstavligen, bajset.

Men, tillbaka till scatology. Vissa tar bajs på större allvar än andra, och i boken The Origin of Feces går David Waltner-Toews igenom det mesta man behöver veta. Djur och människor i en salig blandning, kryddat med evolution, ekologi och lite kultur. Märkligt nog finns även en thrash metal-skiva betitlad Origin of fecesOm den är bra eller inte vet jag inte. Avslutningsvis kan det vara värt att nämna en kompis, låt oss kalla honom Kurt, som just spenderade väldigt många timmar på labbet med bajs under sin doktorandtid. En artikel Kurt tåtade ihop med två kollegor handlade om hur man molekylärt kan skilja fjällrävsbajs från rödrävsbajs och gav den titeln Identifying species from pieces of feces. Fint som snus!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s