Det är nå’t bisarrt över fenomenet att barn är lusfria på lov, men så fort ett lov tagit slut går lössen som en epidemi på skolor och förskolor runt stan. Hur som helst, en del negativa saker kommer också med något positivt. Löss är väldigt fina små fotomodeller. Överraskande gulliga kan man tycka, som t ex första bilden i det här äldre inlägget, som en liten miniatyrhäst!?
En lus, så stor att den förtjänade att kallas kattunge (åtminstone 2 mm lång). 45 bilder ihoplagda i Zerene Stacker. MP-E 65mm vid 5x förstoring, f/4, 1/13 s, ISO 500. Lusen är död, men hårstrået är riktigt. Ljus från lampa.
Normalt gillar jag inte att fota döda djur, inte ens löss (de nedre lössen i länkade inlägget ovan levde vid fototillfället). Men dessa löss dör ganska snabbt utanför frisyren och jag tror det är mycket ovanligt att löss tillåts leva vidare efter de upphittats. Följaktligen dog den här innan den stod modell.
Edit. Aldrig utan fel; ett par småfel rättade.
Visst var det Mats Karström som jublade när hans barn fick löss? Han fick då ett tomtkryss till 🙂
Säkert! Men jag vet inte. Huvudlus har iaf jag på tomtlistan, ädelkryss 🙂 Men jag saknar dess närmsta släkting. Men den kan jag gärna hoppa över!
Underbar bild på lusen!
Dessutom befriande att du berättar hur den är tagen.
Hälsar vänligen
Pär Brännström, utredare på Planeringsavdelningen
Som fotograferar så fort jag har möjlighet
Tack Pär! Kul att kunna vara befriande 🙂