Korsnäbbars sexuella frihet – nu skrider de till häckning!

Ett fenomen som ofta diskuteras skådare emellan är korsnäbbars sexuella frihet. Inte frihet i termer av partnerpreferenser, utan frihet ur ett strikt tidsperspektiv. Korsnäbbar verkar kunna häcka precis när som helst på året. Jag har själv stått i de mörkaste skogarna i Sörmlands inre och sett grå nyflygga ungar i februari. Staav & Fransson skriver i sin klassiska mini-fågel-encyklopedi Nordens Fåglar att man funnit äggkullar från början av februari till maj. Läser man motsatsen till Staav & Fransson, mega-fågel-encyklopedin Handbooks of the Birds of the World (HBW) kan man läsa liknande information som att till exempel mindre korsnäbb häckar vanligen mellan januari och maj, i Skandinavien. Men, där står även det slutgiltiga beviset för korsnäbbarnas totala tidsfrihet; i Schweiz har man sett korsnäbbshäckningar under alla årets månader förutom september!

Bändelkorsnäbb i oxel

Bändelkorsnäbb i oxel, mellan Willys och Elon i Nynäshamn den 23/12-2013. 700 mm, f/5,6, 1/320 s, ISO 1600.

Jag tänkte på det här när jag stod och hängde med bändelkorsnäbbarna som jag skrev om dagen före julafton. Är bändlarna precis som de andra korsnäbbarna? Bändelkorsnäbb har ju en enorm utbredning, de bor från östra Finland i väst, hela norra Ryssland och hela norra Nordamerika. I HBW står det att i Europa och Ryssland häckar de huvudsakligen mellan februari till maj, eller från juni till augusti. Varför det är formulerat på det märkliga viset istället för att enbart skriva från januari till augusti vet jag inte. Kanske är det olika källor som ger den uppdelningen. I  Nordamerika är det januari till och med augusti som gäller för häckbestyren.

Bändel

Mer bändelkorsnäbb. Lägg märke till hur den ratar oxelbärens fruktkött. Det är bara kärnorna den vill åt, därav det ”dåliga bordskicket”. Dessutom har de en skön papegojstil då de gärna håller maten i foten.

På grund av att korsnäbbar verkar kunna häcka precis när som helst och Pierre Deviche och Peter Sharp benämner just bändelkorsnäbb som en opportunistisk häckare. Finns möjligheten tar de chansen. Pierre och Peter, två endokrinologer (sådana som gillar att studera hormoner) var nyfikna på det här och fångade därför 178 bändelkorsnäbbar under maj till december och 661 stycken under juli och augusti i Fairbansk, Alaska. Direkt efter fångst, inom en minut, tog de blodprov på fåglarna och sedan undersökte de fåglarna mer allmänt. Hur mycket vägde dem, ruggar dem, etc. Efter analyser på lab kunde de utröna följande mönster: hormon associerade med häckning, som luteiniserande hormon (LH), låg på medelhöga nivåer under hela året förutom när de byter ut sin fjäderdräkt, ruggar. Det verkar alltså som att dessa bändelkorsnäbbar alltid är beredda att börja häcka, förutom när de byter ut sin fjäderdräkt. Förmodligen för att energin som krävs för att bygga nya fjädrar rimmar illa med den minst lika energikrävande häckningen.

Hormonellt är alltså dessa korsnäbbar redo att häcka när som helst. Men när är när som helst för en korsnäbb? Endokrinologerna ställer sig samma fråga och diskuterar ett annat experiment. Det experimentet av Thomas Hahn (1995) visade att om det bara finns tillräckligt med mat så kan det räcka som utlösande faktor för att korsnäbbar ska börja häcka. Hahn höll mindre korsnäbbar på labb. Den vanligaste orsaken till att fåglar på våra breddgrader sätter igång att häcka är förändring i dagslängd. Tack vare den ökande dagslängden på våren sätter fågelhjärnorna igång kaskader av hormonförändringar som gör att testiklar, äggstockar och till och med hos vissa arter hjärnor, börja växa till sig. Men på labbet kunde Hahn kontrollera dagslängden och jämföra dess effekt med effekten av obegränsad födotillgång. Hahn såg att mindre korsnäbbars testiklar växte mycket långsamt som svar på ökande dagslängd om födotillgången var begränsad. När han gav korsnäbbarna obegränsat med mat började däremot testiklarna växa mycket fort. Finns det mat blir de snabbt redo att häcka.

De är speciella de här korsnäbbarna. Förutom deras annorlunda häckningsbiologi är de roliga att titta på där de likt små papegojor klättrar omkring i träden. De hänger gärna upp och ner, de håller i bär och kottar med fötterna och ibland ser man dem till och med använda näbben som en extra fot när de klättrar omkring bland de tunna grenarna i oxlar och lärkträd.

Till sist känns det ändå lite märkligt att vi har två släktingar till bändelkorsnäbb i Sverige som vilken dag som helst mitt i mörkaste vintern sätter igång och häckar, trots mörker och kyla, om det bara finns tillräckligt med kottar. Tallkottar för större och grankottar för mindre korsnäbb.

Referenser

Deviche P & Sharp PJ 2001 Reproductive Endocrinology of a Free-Living, Opportunistically Breeding Passerine (White-Winged Crossbill, Loxia leucoptera). Gen Comp Endocrinol, 123, 268-279

Hahn, T. P. (1995). Integration of photoperiodic and food cues to time changes in reproductive physiology by an opportunistic breeder, the Red Crossbill, Loxia curvirostra (Aves: Carduelinae). J Exp Zool, 272, 213–226

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s