Flott nog har en ökenstenskvätta visat upp sig i Trosa de senaste veckorna. Så här ser den ut i soluppgång.
En ljuvlig liten varelse i soluppgången. Men reflexerna bakom fågeln har tyvärr inget med solen att göra utan kommer från lampor som lös i mörkret. 500 mm + 1,4x converter, f/5,6, 1/50 s och ISO 1600. På stativ så klart.
Så där lugna och nästan tama fåglar gör det lättare att fota. Man kan krypa runt och välja bakgrund lite hur som helst. Här satt den på sin favorit-vila-äta-sova-jordhög, med huslyktor i bakgrunden.
Ökenstenskvätta med lite halokänsla! 700 mm, f/5,6, 1/40 s, ISO 3200 på stativ.
Förutom lyktor i bakgrunden funkar hål i skogen bakom för att ge skvättan lite av en haloeffekt med naturlig vinjettering. Alla dessa bilder togs före soluppgång, och vill man få med morgonens blå känsla av den blå timmen är det bara att krypa lite lägre och få med en fin blå gradient av himmel som så här:
Ökenstenskvättan med lite himmel. 700 mm, f/5,6, 1/50 s, ISO 1600. Och stativ.
Det har setts omkring 50 ökenstenskvättor (Oenanthe deserti) i Sveriges historia (länk till alla fynd). Ökenstenskvättor häckar från Marocko i väster till Kina i öster (utbredningskarta och fakta hos Birdlife). Närmaste häckningen av ökenstenskvättor är nog någonstans kring Kaspiska havets torra områden, omkring 300 mil bort. Och så landar den på en jordhög i Trosa. Kul med fåglar!
Som alltid är dina bilder förföriskt vackra. Att ökenstenskvättan så villigt lät sig fotograferas, får mig nästan att tro att ditt rykte har nått fågelvärlden. Och även en ökenstenskvätta har väl rätt att vara fåfäng. Vem skulle inte vilja bli avbildad med haloeffekt med naturlig vinjettering?
/ Basti
Tack Basti 🙂
Å så fin i profil. Och fågel som möter ens blick – förförisk. Ökenstenskvätta. Jag önskar jag fick se en svensk stenskvätta och kände igen den. /Eva
Tack Eva!