Regeringen, fritt fram att döda 4 830 stora karismatiska däggdjur?

Aldrig har jag väl hört talas om ett sådant rovdjurshat. En så omodern syn på miljö och natur. Är det en massaker som planeras, likt den som skedde efter 1789 när Gustav III släppte jakten fri. Då utrotades vildren, vildsvin och bäver. Pinsamt. Rådjur och kronhjort klarade sig undan utrotning tack vare att de fick fristad på några stora skånska gods (1). När regeringen en liknande önskan, längtan eller plan? Blidka folket, tjäna popularitet med hjälp av ett erbjudande om masslakt av karismatiska stora däggdjur.

Det normala scenariot vid diskussioner av rovdjurshat är att man diskuterar människor, oftast boende på landsbygden, som vill ha en nollvision, som vill utrota vargen och banne mig tänker ta lagen i egna händer om inte ”idioterna i fjollträsk” förstår hur illa det är ställt. Men idag äntrar vi en ny era i svensk rovdjurshatshistoria, rovdjurshatet har kommit till Stockholm. Är det här för att stanna? Går det ens att stoppa?

Vad är det då som har hänt? Jo, regeringen har idag kommit med en ny proposition som gäller rovdjur och de säger massor av bra saker. De vill ha hållbarhet, gynnsam bevarandestatus, adaptiv förvaltning, you name it, finns det bara ett ord som ger en vetenskaplig, positiv och viktig klang till texten så finns det med i dagens proposition på mängder av platser.

Björnbild

”Lena, vad sjukt taskiga odds jag får i framtiden, det är orättvist” kanske den här björnen tänkt om den bara hade haft förmågan att läsa tidningen idag. Denna honas odds att föda ungar i lyan i vinter står inte skrivet i stjärnorna, utan i en proposition på miljödepartementet.

Regeringen säger sig vilja ha gynnsam bevarandestatus *host* *bullshit* på Sveriges rovdjur. Att regeringen i allmänhet, och Lena Ek i synnerhet, visat stort intresse för jakt på rovdjur har vi tidigare kunnat läsa spaltmeter om. Vem kan glömma bort vinterns fiasko när Naturvårdsverkets vargjaktstillstånd stoppades i domstol, flera gånger! Så, låt oss titta på rovdjurspropositionen som släpptes idag (2) samtidigt som vi tänker oss att regeringen är nöjd med de siffror de presenterar som hållbara för de fem inkluderade arterna. Om vi då jämför hur många rovdjur det finns idag med hur många rovdjur regeringen verkar vilja ha, alltså vad de tycker är gynnsamt, hållbart och bra, så får vi fram skrämmande siffror.

Dödörnsbild

Uppskattningsvis finns 1 350 vuxna kungsörnar i Sverige och 300 av dessa tycker regeringen räcker. Så här ser det ut om man radar upp alla Sveriges vuxna kungsörnar där de 300 svarta bör överleva medan de rödfärgade örnarna inte behövs för att svenska populationen ska anses ha gynnsam bevarande status enligt propositionen. Offensiv miljöpolitik på ett helt nytt sätt.

Lyssna nu noga. Idag finns det kanske 1 350 häckande kungsörnar, regeringen nöjer sig med 300. Vem vill skjuta en kungsörn? Varför är de ens med i propositionen? Det finns idag c:a 350 vargar, regeringen vill ha 220. Öh, vargen är alltså klassad som starkt hotad i den svenska rödlistan – vilken regering med någon som helst miljöpolitisk ambition vill döda starkt hotade arter? I modern tid brukar det vara tvärtom, att resurser läggs på att värna starkt hotade arter. Vi går vidare, för i de svenska skogarna lufsar det omkring 3 400 björnar. Men regeringen vill inte ha kvar dem, nej, regeringen är nöjd med 1 250 björnar. 2 150 lodjur gömmer sig i skogen, 850 tycker regeringen är en bättre siffra. Och järvarna då? Jo, av de idag c:a 750 järvarna som för en tynande tillvaro kommer inte regeringen slåss för mer än 550 av dem. (3)

Dödsgraf

Den dystraste grafik jag gjort i hela mitt liv. Här är regeringens förslag på hur stor andel av fem rovdjursarter som får dödas utan att regeringen verkar oroa sig. 78% av alla kungsörnar får dö utan att regeringen blir missnöjd och orolig. 60 och 63% av respektive lo och björn kan dödas utan att något skydd behövs enligt propositionen.

Har du någonsin stött på en björn i skogen? Har du någonsin blivit skrämd av en varg? Har du någonsin känt att “de där jävla lodjuren, va fan gör dem här”? Det är så klart tragiskt varje gång ett rovdjur river tamdjur och det är just därför vårt samhälle har utarbetat ett system för att kompensera för detta. Både genom vissa typer av subventioner och så klart genom kontantersättningar. Man får alltså pengar för rivna får och renar. Det har man fått länge. Det systemet finns redan.

Jag frågar mig vad det här betyder. Vad gäller vargar, björnar och lodjur räknar jag med att det blir intensiv jakt inom en snar framtid. Ner med antalen! Gäller detta också kungsörnar? Ska 1 050 kungsörnar skjutas/förgiftas/rävsaxas ihjäl utan att regeringen griper in och säger stopp?

Jag frågar mig; hur kan man förstå den här propositionen? Om jag skulle fått gissa på antalen hade mitt worst case scenario inte varit i närheten av dessa låga siffror. Är det en uttänkt strategi. Har någon på miljödepartementet utbrustit: ”Nej miljöminister Lena, jag vet! Vi halverar alla antal. Då kommer miljörörelsen bli jättenöjd när vi sedan höjer antalen lite grann till vår egentligen önskade nivå.” Detta kanske är offensiv miljöpolitik framförd på ett helt nytt sätt.

Jag frågar mig också hur rimligt det är att Sverige 2013 har ett ”miljödepartement” som föreslår Gustav III-liknande politik från 1700-talet? Vem, om någon, kan stoppa denna miljöfientliga politik, som inte ens glädjer en särskilt stor del av befolkningen? Nu vet jag inte hur man kan avsluta en sådan här text. Det finns så mycket man kan säga om det här. För avslutningsinspiration gav jag mig in på miljödepartementets hemsida för att bara försöka se vad det är de försöker förmedla om natur och miljö. Intressant nog hittade jag ett blogginlägg om ”Hur bevarar vi den biologiska mångfalden i Sverige?”. Jag ser en länk till en rapport, åh, jag vill läsa och förstå hur i tusan dom tänker om bevarandet, jag klickar på länken och förväntar mig en liten väntan, en sådan där pdf-väntan när en riktigt saftig bunt digitala papper ska ner på den lokala hårddisken. Men vad sker? Jo, så symptomatiskt en skammens dag som denna, då en proposition presenteras, som vore de skrivna av spinndoktorer vid Gustav III hov, glider mångfaldsrapporten ur min hand då Naturvårdsverkets hemsida skriker ut:

404

Sidan kunde inte hittas

En brusten länk

Skärmdump från Naturvårdsverkets hemsida på länken där mångfaldsrapporten skulle ligga.

Många jag pratat med under dagen har varit chockade över regeringens proposition. Jag hoppas innerligt att det är något som blivit fel, eller att jag har läst proppen på ett felaktigt sätt, eller att det här bara är en morbid dröm och att jag snart vaknar.

1) Sverre Sjölander 2004 Vårt djuriska arv. Nya Doxa

2) Regeringens proposition 2012/13:191 , En hållbar rovdjurspolitik

3) Svenska rödlistan

OBS! Kungsörn har inte gått igenom en taxonomisk revidering och blivit förflyttad till däggdjuren, det är helt fel och galet i rubriken på detta blogginlägg. Ha gärna lite överseende med det 🙂

UPPDATERING 2013-09-14, 17:36 Tack till ”madwolf” (se kommentar nedan) som påpekat att länken till pdf-filen som tidigare inte funkade fungerar nu. Kul, och bra! Skärmdumpen ovan, 404:an, var aktuell vid inläggets publicering.

Annonser

34 responses to “Regeringen, fritt fram att döda 4 830 stora karismatiska däggdjur?

  1. Tack för inlägget. Sammanfattningen och miniminivåerna av rovdjuren var en sorglig läsning. Just för att alla stora rovdjur nu ska kunna decimeras. Vargen har en bra återhämtningskapacitet, för de andra fyra rovdjuren tar det längre tid att återhämta sig efter decimering. Min uppfattning så här långt är att i jaktglada län så kommer miniminivåerna lätt bli ett tak:
    ”När ett förvaltningsområde har nått miniminivån för en art bör delegering av beslut om licensjakt efter den arten kunna ske utan begränsning till länsstyrelserna i området.”
    Därefter är det bara att dela ut licenserna. Det är det overkliga, ska vi verkligen ha licensjakt på kungsörn? Tydligen, enligt regeringen.

      • Svar på din sista fråga: Jo, det tror jag. Vi har länge levt i en tro om att vårt glesbefolkade land är ett Eden för alla djur och för biologisk mångfald. Den illusionen har fäst sig starkt i mångas medvetande. Och med ökad urbanisering fjärmar sig svensken rätt raskt från sitt ”naturmedvetande”.

        Tack för bra inlägg.

      • Jag upplever att vi i Sverige har kvar en brukarmentalitet i naturen. Den är något som inte har ett värde i sig utan som ska användas. Topprovdjur i naturen tar ”dina” älgar och rådjur, så att du inte själv kan skjuta dem. Alltså ska de bort eftersom de konkurrerar med dig.
        Bland de som har brukarmentaliteten uppfattas argumenten om ekologisk mångfald inte sällan som mästrande och bara som svepskäl för att hindra dig från att använda naturen som du själv tycker att den ska hanteras.

    • Hej Rolf,
      Jo, jag försökte bara förmedla kontrasten mellan att jag förväntar mig att ladda ner en fil, men filen finns inte på Naturvårdsverkets hemsida. När en sida inte finns kallas det ”Fel 404” vilket också bilden visar, hur Naturvårdsverkets hemsida ser ut där rapporten saknas. Tack för kommentaren!
      Mvh Johan

  2. Det finns många som älskar och hatar rovdjur (och regeringen!). Den här frågan handlar inte om kärlek eller hat. Den är inte heller svart eller vit. Den handlar inte heller enbart om pengar. Man är knappast renägare för att man vill bli rik, eller fårbonde på landsbygden. Det här är en, mer eller mindre bra, lösning för att lösa ett problem mellan olika intressen, värderingar kring djur, natur och kultur. Var någon stans i proppen står det att det är ”fritt fram” att döda 4 830 kariskmatiska däggdjur? Hur många djur som ska finnas är det med denna proppen länsstyrelsernas naturvårdsenheter som ska avgöra. Inte du eller jag. Regeringen sätter en minimigräns som ska garantera arternas överlevnad. Om jag förstår den rätt.

    Ett viktigare problem än rovdjurspolitiken är att vi inte lyckas bevara eller återskapa viktiga biotoper som slåtterängar, gamla lövskogar och våtmarker. Men så väcker kanske inte insekter, fåglar och groddjur så mycket känslor hos press och storstadsbor som karismatiska rovdjur?

    Jag älskar stora rovdjur och får. Det finns ingen ekonomi i vare sig det ena eller det andra. Jag älskar också alla hackspettar, solitärbin, fjärilar och backsippor. Sånt man inte hittar i en granskog men som finns i kulturbeten. Vi måste vara rädda om landsbygdens folk – och deras djur.

    • Hej Nisse,
      och tack för din kommentar. Jag respekterar människors olika åsikter. Jag har lägre toleransnivå för politiker som säger sig fatta beslut på vetenskapliga grunder och sedan inte bryr sig ett skvatt om det. Istället för att svara på din direkta fråga kan jag ställa en liknande fråga till dig; var i blogginlägget står det att det ”är fritt fram att döda 4 830 karismatiska däggdjur”?
      Mvh
      /Johan

      • Tack själv för en intressant blogg och ett bra inlägg! Jag kanske misstolkade rubriken, men av den fick jag uppfattningen att proppen, direkt eller indirekt, skulle kunna göra det fritt fram att döda 4830 karismatiska djur.

      • Tack för att du tar dig tid att kommentera :-). Men jag tror inte du misstolkade rubriken helt, för hela poängen är ju att regeringen definierar gynnsam bevarandestatus på nivåer _ingen_ expert håller med om. Dessa lågt satta nivåer betyder just att regeringen tycker att dessa fem arter fortfarande har gynnsam bevarandestatus även om de 4 830 rovdjuren skulle dödas. De säger inte att de ska dödas, men de säger att det inte är någon fara för populationernas framtid. Sen finns lagar. Vinterns vargjakt stoppades (både skydds- och licensjakt) av domstol och ansågs därför bryta mot svensk lag (pinsamt för naturvårdsverket). Men sitter man i regeringen kan man ju försöka göra om just lagar.

    • Det du skriver här om landsbygdens näringar och rovdjur Nisse, är mycket de frågor som Peter Egarts vargkommitte ägnade sig åt. Deras slutbetänkande accepterades både av naturvårdsorganisationer och Svenska Jägareförbundet. En viktig punkt var mer lokala jaktbeslut och också att mängden rovdjur skulle avgöras av experter, inte av politiker. Regeringens frånsteg i den frågan är tyvärr ganska svartvit i den meningen att om det inte handlar om röstfiske så är det obegripligt.
      Jag tycker att lägstanivåerna är plågsamt låga, framför allt för lodjur och järv. Utöver rennäringen så stör de rovdjuren absolut ingen. Lodjur tar rådjur, men de dödar också räv, som är effektiva råkidsdödare. Det handlar mer än om arters överlevnad, det handlar om att ha någon slags ekologi i skogen och där spelar topprovdjuren en viktig roll.
      Den motsättning du antyder mellan rovjdur och levande landsbygd är i mest en konstruktion. Motsättningen hittar du till största delen mellan jaktintressenter och rovdjur. Återigen, rennärningen undantaget. Frigående boskap kommer alltid att stå i motsättning till rovdjur.

  3. Hej Mattias!
    Jag tycker och känner också en massa, men jag är inte en expert på området och kan inte avgöra vilka nivåer som är tillräckliga, men de låter väldigt låga. Viktigt är ju inte bara antalet djur utan den genetiska variationen i populationen, vilket man diskuterar. Men visst, det rör sig säkert om röstfiske.
    ”Frigående boskap kommer alltid att stå i motsättning till rovdjur.” Ja, det är väl därför man vill införa nivåer på hur mycket rovdjur som ska finnas? ”Den motsättning du antyder mellan rovjdur och levande landsbygd är i mest en konstruktion.” Jag önskar att du hade rätt. 160 får dödade av varg på ett år bara i Skåne. De flesta fårägarna har runt 30 får. Du menar att deras oro och förtvivlan är ogrundad, eller att den inte förekommer?

    • Hej Nisse,
      Det ser ut som det har gjort i Skåne när vargen återkommer till en landsdel där den inte funnits på länge. Samma sak i Småland och i Östergötaland. Enstaka vargar kan enkelt ta sig in i dåligt skyddade hagar och ställer till stor skada för fårägare. Men det där upphör, och det är inte för att fårdriften upphör utan för att man bättrar på stängslingen. Det är därför jag menar att motsättningen till stora delar är konstruerad, situationen kan hanteras. Det är en massa jobb att sätta upp stängsel, jag har själv ägnat åtskilliga timmar åt det, men när det är på plats så minskar risken för rovdjursangrepp radikalt. Fårdriften har inte heller minskat i de s.k varglänen sedan vargantalet ökade, också ett tecken på att motsättningen är konstruerad.

  4. Det är uppenbarligen så att landet Sverige inte rymmer mer än ca 5 miljoner människor, för sen går allt galet. Följdaktligen borde ca 50% av populationen viltvårdas. Vi kan börja med de i regeringen…

    Ledsen att jag inte har något mer konstruktivt att komma med 😦

  5. Man kan bli miljöpartist för betydligt mindre. Vem fan tar sig rätten att bestämma vilka rovdjur som har ”rätt att leva” och hur många. Det är rent hyckleri att Sverige försöker påverka andra länder, företädelsevis u- länder om situationen för deras rovdjur, Te.x. Alla stora kattdjur. När vårt glesbefolkade land inte tycker sig ha plats för dagens rovdjuren stam.

    • Sjukt kul! Jo, nu funkar länken även som jag har i slutet av mitt inlägg. Alltså, för att förtydliga; jag har inte redigerat länken i mitt inlägg utan det är verket som har fått filen på plats.

  6. Pingback: Smutsigtmjöl - En bild av svensk viltförvaltning 2013·

  7. Hejsann 🙂 Vil bare si at det er viktig at Sverige opprettholder sin rovviltstamme. Både av Bjørn, Ulv, Jerv, Gaupe og Ørn. Som jeg forstår har Sverige nettopp avlyst innavelsfaren for Ulv i de svenske skoger. Det betyr også at genetikken for de norske ulvene bedres. Da kan man ikke komme med et sånt forslag som dette. Det er rovdyrfiendtlig og jeg mistenker at personen som har kommet med dette forslaget hater rovdyr. Jeg anbefaler og kommer til å gjøre det selv via politiske kanaler å legge press på de svenske myndighetene. Slik at et slikt absurd forslag ikke slår rot i den svenske regjering. Husk kjære svenske brødre og søstre at vi har et parti som kommer inn over våre land som heter Miljøpartiet. I Sverige er det det tredje største partiet. Gå gjennom denne kanalen og kjemp for rovdyrene. Vi kan ikke stå å se på at rovdyrene slaktes ned for fote. Kommenter, skriv innlegg, snakk med familie, snakk med din omgangskrets, snakk med politikerne. Vi er for et mangfold i naturen også inkludert rovdyr. Sørg for at ingen glemmer viktigheten av at naturens mangfold opprettholdes.

  8. Efter att ha ägnat några timmar att ha läst proppen och den senaste planen för förvaltning av kungsörnen så är det uppenbart att all vetenskaplighet har slängts ut ur regeringens rovdjurspolitik. I förvaltningsplanen som kom 2012 står det att det saknas kunskap om den genetiska strukturen hos den Fennoskandiska örnpopulationen, om orsakerna till dess minskade reproduktion och om örnarnas skada på rennäringen. Dock slår planen fast att det finns tydliga resultat om att det är den av de stora rovdjuren som skapar minst konflikt. Ändå föreslås målsättningen för beståndet hos denna art minska mest, från 500 årliga häckningar till 150.Dessutom öppnas det för lokal utrotning av arten eftersom proppen inte kräver några regionala mål för arten. Det kan inte vara kul att jobba på Naturvårdsverket.

    I förvaltingsplanen för kungsörn står det också att ideellt arbete med inventeringar motsvarande uppskattningsvis 5 miljoner kronor per år utförs i regi av Sveriges ornitologer, skall de/vi verkligen bjuda på det i fortsättningen.

  9. Den ingrediens som saknas hos de ansvariga/styrande rovdjurseliten, är kärlek. låter kanske flummigt, men det är ett faktum, att avsaknaden av den känslan för naturen, gör att vi fått bevittna, inte bara Lena Eks anti-natur-fientliga-maktgalna proposition den 12 Sep.utan hela den ansvariga Svenska rovdjurselitens kärlekslösa inställning och sunkiga värderingar år efter år riskera ett mycket värdefullt inslag i vår natur, nämligen våra fem rovdjur, till förmån för det värsta rovdjuret av alla;människan, som ska ha full tillgång och behörighet att få beröva naturen dess rättmätiga invånares liv, enbart för egen snäv vinnings skull. För det handlar inte om något annat.
    Varför inte halvera (minst) jägarnas närvaro i naturen ?

    Mvh/Naturmuppsflummaren

  10. Johan Lind, jag upptäcker att jag betett mig drulligt.
    Jag använde din åskådliga kungsörnsbild i ett inlägg på Facebook,. I mitt affekterade, men av tillkämpat lugn karakteriserade, tillstånd skrev jag ett rasande angrepp på regeringens rovdjursproposition men funderade inte över copyright. Men nyss upptäckte jag ett C och ditt namn därefter nere i hörnet på bilden…..

    Texten jag skrev på Facebook är lång och träig men lyder sålunda:

    ”I regeringens rovdjursproposition har man av någon outgrundlig anledning tagit med kungsörnen som en av de misshagliga djurarter som det inte bör finnas så många av.

    Varför?
    Varför tar man överhuvudtaget med Kungsörnen?

    Stureplanscentern, som tillåts styra den i övrigt ointresserade/okunniga/ignoranta regeringen i dessa frågor, har antagligen någon suddig, Disneyfierad, uppfattning i stil med ”rovdjur är stygga, växtätare är snälla”.
    Hur ska man annars förklara att man tar med kungsörnen i denna horribla proposition?
    Regeringen Reinfeldt, som utmärkt sig för att orsaka mycket negativt i andra frågor, är inget mindre än en katastrof för den rörliga delen av den svenska naturen.
    När man i framtiden blickar tillbaka på denna ministär blir det säkert med samma beklagande huvudruskning som uppkommer när man i dag blickar tillbaka på Gustav III:s stora missgrepp; att slopa alla jaktrestriktioner för allmogen, ett beslut som säkert upplevdes som frihetligt och demokratiskt till sin anda, men som var mycket nära att helt utrota kronhjort, älg och rådjur från Sveriges yta.

    Bilden visar en Kungsörn (Aquila chrysaetos). De svarta symbolerna i bilden betecknar de trehundra örnar Reinfeldt-regimen anser är acceptabla att ha i landet. De övriga 1050, de röda, är de ”överflödiga”, de som enligt den naturfientliga Reinfeldtregimen är möjliga att skjuta av.

    På den planet vi lever är det nästan omöjligt att finna en enda kvadratmeter utan något liv. Så vitt vi vet är dock rymden runt omkring oss kall och livlös. Vi lever, kosmiskt sett, i ett paradis, omgivna av de mest underbara livsformer.
    Borde vi inte känna både ansvar och samhörighet med alla våra medresenärer på klotet, alla de som vi tar för givna men som verkligen är unika, liksom vi själva?”

    ANDERS WESTERGREN, HÖÖR.

  11. Kungsörnen, den mäktigaste syn du kan få på himlen, sinnebilden för styrka sedan urminnes tider. De är skapade till att jaga. Idag håller de efter de ofta ogillade kolonierna av skarvar i skärgården. Jag tycker vi får acceptera att en och annan and till himlen far. Ju fler örnar, desto fler männinskor kan få chansen till den mäktigaste synen i skyn!

  12. Nu kanske visa inte alls håller med mig men så här tänker jag: människan bygger vägar, hus och städer. Vi tar mark ifrån djuren. Djuren får leva på allt mindre och mindre yta. Vi behöver djuren för att hålla en balans med naturen. Jag bor själv granne med skogen och dess djur. Jag tycker det är underbart. Vill man bo på landet eller i skogen får man leva med djuren. Min mamma bodde nära ett vargområde. Ibland hade de tassavtryck efter varg på tomten. Så magiskt! Hon sa alltid: jag låter hunden springa löst. Självklart vore det fruktansvärt om en varg tog honom. Men vi inkräktar ju på djurens område och olyckor kan hända. Det är naturens gång. Tack och lov så hände det aldrig något. Men jag tycker att hennes tanke var så klok.
    Jag har själv katter. Två har försvunnit, kanske ett rovdjur som tog dem. Självklart var jag ledsen men jag tänker som mamma. Jag bor granne med de vilda djuren och olyckor händer.
    Vilddjuren har också rätt att leva!
    Förra sommaren fick jag vara med om något som jag tyckte var fantastiskt. En liten rävunge sprang över vår altan.
    Så vart vill jag komma med denna text?
    Kanske att om man bor på landet eller i skogen får man tyvärr räkna med att tamdjur kan bli rivna/tagna.
    Självklart är det tråkigt när det sker men som jag tidigare skrev så inkräktar vi på djurens marker.
    //M

  13. Mycket bra skrivet! Troligen det bästa jag läst om rovdjursproppen och då har jag läst mycket. Dessutom har jag snabbläst proppen tre gånger och det är bedrövligt att läsa.
    När det gäller sjukvård så är det myndigheter och sjukvård som sköter det praktiska med hjälp av evidensbaserad (styrkt genom forskning) diagnos och behandling. Men för 40 år sedan så satt politiker och bestämde vad som var sjukdom (t ex homosexualitet) eller inte.
    Frågan är hur många år som hinner gå innan miljödepartementet låter ansvariga myndigheter (t ex Naturvårdsverket och länsstyrelser) sköta det praktiska som jakt, fridlysning, rovdjursförvaltning och annat med hjälp av evidensbaserad kunskap?

  14. Ja, det är verkligen fruktansvärt bedrövligt! Vi måste istället lära oss leva med vilda djur. Väldigt synd om de som får sina djur rivna men hur hanterar man sådant i de länder som har många fler vilda djur?

    • Tack för kommentar! Personligen tror jag vi kan lära oss mycket mer om det än vad politiker idag ger sken av. Hade varit kul att höra t ex Lena Ek vara nyfiken på hur man kan uppnå större acceptans.

  15. Pingback: Rovdjurspropositionen en skandal | Svensson·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s