Ovanligt ögonblick hos en utrotningshotad art

Ibland har man tur. Att få se bredbandad ekbarkbock (Plagionotus detritus), en  skalbagge som mäter c:a 2 cm, tycker jag är riktig tur. Förutom att det är en förbaskat tjusig skalbagge som tillhör den mycket karismatiska familjen långhorningar (namnet kommer av arternas långa antenner) är den ruskigt sällsynt. Eller för att tala klarspråk, starkt utrotningshotad (kolla artfaktabladet från Artdatabankens Rödlista eller sidan hos Nordens ark). Alltså alldeles för sällsynt för att det egentligen är roligt.

Skalbagge

En mycket tjusig skalbagge som genom sitt färg- och beteendehärmande av getingar ger dem ett visst skydd emot predatorer (googla ”Batesian mimicry” vettja). Den är alltså harmlös, men har utvecklat färg och beteende som gör att den liknar getingar, och getingar är obehagliga att handskas med. Men det är en helt annan historia. MP-E 65 mm, 1/100 s, f/8, ISO 100 med blixt och diffusor.

Lite märkligt kan tyckas att den enda säkra platsen för den här skalbaggen, i hela norra Europa, är Stockholm. Visst har den funnits på andra platser tidigare i Sverige och norra Europa, men sorgligt nog är det inte så längre. Hur som helst, tack vare den fantastiska Ekoparken, eller Nationalstadsparken som den så klart heter mer officiellt, finns ett litet och hotat bestånd kvar. Hotet kommer så klart av att den här skalbaggens levnadsvanor rimmar illa med hur vi människor idag vill att Sverige ska vara. Den kräver gamla ekar. (Gillar du förresten ekar finns det en bok om dem och det som lever bland dem här 😉 Länk till förlag. Tyvärr hann jag inte hitta någon bredbandad ekbarkbock innan boken blev klar, men men…) Gamla ekar är hårda krav i sig, men deras krav går långt mycket längre än så. Ekarna ska inte bara vara gamla, de ska dessutom ha en tjock gren eller en stor bit av stammen som precis har dött. Men, inte heller det räcker. Den nydöda ekbiten måste dessutom stå i gassande sol så det blir riktigt ohemult varmt. Då, men tyvärr bara då, kan dessa bredbandade ekbarkbockar tänka sig att samlas där.

Men även det här innebär visst ytterligare besvär. För ekbiten passar bara när den är nydöd, så ofta räcker bara en bit nydöd ek en endaste sommar och kan därför bara ge upphov till en endaste generation. Så här pass kräsna kan djur så klart vara när det finns mycket natur de gillar. Men idag är inte den svenska skogen lika förlåtande då död ved, gamla träd och öppna ädellövskogar är mycket sällsynta. Då blir kräsna djur lätt ”Starkt hotade”.

Hur som helst, den här dagen för ett tag sen var det varmt, eken nydöd och full fart på baggar som sprang lite hur som helst och parade sig. Då råkade jag fånga det här lite udda ögonblicket, just när älskogen tog slut. Då såg det ut så här:

Parning slutar

Ett genant perspektiv på utrotningshotade djur just när parningen avslutas. 180 mm med 2x teleconverter, 1/250s, f/10, ISO 1600.

Men, deras sociala liv är inte helt över efter parningens slut. Hos vissa djur arter parar sig honor regelbundet med flera hannar. Om en hona väljer att para sig med många hannar blir det osäkert för hannarna om deras spermier befruktar äggen eller ej. Spermiekonkurrens på fackspråk. Osäkerheten om faderskap har lett till att hannar som bevakar sina honor efteråt får lite fler barn eftersom det hindrar andra hannar att komma till. Det gör att beteendet bevaka-din-partner blir vanligare och vanligare hos sådana arter. När man ligger och fotar dessa kryp blir det helt enkelt rätt bra underhållning. Det ser bokstavligen ut som att de springer runt och leker tåg (honar springer och lägger ägg, hannen hänger på så gott han kan). Ibland springer en hanne in emellan och då blir det bråkigt…

Parplagionotus

Honan högst upp lägger ägg i skrevor hon tycker verkar bra. Hannen håller i för allt vad han är värd. 180 mm, 1/100, f/10, blixt och reflektor.

Hoppas dessa skalbaggars barn hittar en nydöd ekbit någonstans i Ekoparken så även dem kan springa runt och hålla på och göra egna barn. Fina är dem.

Advertisements

6 responses to “Ovanligt ögonblick hos en utrotningshotad art

    • Tack! Kul att du skriver nyfiken, själv tycker jag de flesta långhorningar mest ser grymma ut, undantaget arter som timmerman och liknande som ser väldigt snälla och timida ut.

  1. Hej Johan
    Trevlig artikel och därtill trevlig blogg i allmänhet. Skall följa och se vad som händer på siten i framtiden. Förövrigt: långhorningar är coola baggar

  2. Pingback: Så många bredbandade ekbarkbockar! | Bild & Naturhistoria·

  3. Pingback: 34: Bredbandad ekbarkbock | Bild & Naturhistoria·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s